Miller istället för piller

4 mars, 2013

I Norrköping satsas det på biblioterapi med bokcirkeln ”Människor mellan raderna”. Aktiva missbrukare läser böcker som Svinalängorna och Mig äger ingen. Sedan kan samtalen börja… 

På Norrköping stadsbibliotek var situationen frustrerande för både personal och användare när missbrukare stökade runt inne på biblioteket, berättar bibliotekarien Lo Ek,  ansvarig för bokcirkeln ”Människor mellan raderna” som drog igång 2011.

Bokcirkeln är ett samarbetsprojekt mellan socialtjänsten och Norrköpings stadsbibliotek som vänder sig till aktiva missbrukare i öppenvården, både män och kvinnor. I dagsläget deltar 8- 10 missbrukare i bokcirkeln i Gränden. Verksamheten har gått så bra att den utökades våren 2012 då man även startade bokcirkel vid Ellens behandlingshem med lika många deltagare. Även myndighetspersonalen måste läsa böcker på arbetstid vilket behandlingsassistenten Claes Andersson tycker är bara en fördel.

– Innan bokcirkeln hade jag inte öppnat en bok på flera år. Nu har jag läst 17 böcker på två år och vill bara ha mer. Jag har till och med önskat böcker i födelsedagspresent, konstaterar Claes Andersson, vars favorit i bokcirkeln är Kriget är slut av Morgan Alling.

I bokcirkeln lyssnar man in och letar guldkornen. Därefter är det fritt fram för olika åsikter och tankar. Frågetecken blir utropstecken. Det är en go’ stämning samtidigt som en självläkningsprocess pågår, menar Claes Andersson. Böckerna man läser väljer gruppen ut efter att ha enats om titlarna, som framför allt bestått av litteratur med missbrukstema. Gruppen har bland annat läst Åsa Linderborgs Mig äger ingen, Hanna Hallquists Karlstad Zoologiska, Lillemor Östlins Hinsehäxan, Pelle Sandstrak Mr Tourette och jag och Morgan Allings Kriget är slut.

55-åriga Marina Edlund har missbrukat både alkohol och narkotika under en stor del av sitt liv. 

– Böckerna kan göra att man flyr in i en annan värld. De är även ett bra sällskap för att slippa vara ensam. Ibland kan berättelserna vara så bra att man aldrig vill sluta läsa. Det får inte ta slut helt enkelt, säger Marina Edlund som berättar att en av hennes favoriter är Unni Drugges Boven mitt drama kallas kärlek.

– Det kan ibland vara lättare att tala om tunga grejer man varit med om när man läser att andra varit med om liknande saker, menar Marina Edlund.

Det råder inget som helst tvivel om att bibliotekarien Lo Ek har ett genuint och starkt engagemang för sociala frågor och människor. Med en bibliotekarieexamen från Borås i bagaget återvände hon till barndomsstaden Norrköping där hon fick ett vikariat på Stadsbiblioteket 2010. Ett arbete som rullat på riktigt bra eftersom hon idag ansvarar för biblioteksverksamheten vid två anstalter samt två häkten i Norrköping, med projekt som Godnattsagor inifrån.

– Vid träffarna känner jag att vi är några människor som har läst samma text och pratar utifrån den. Även vi som är på plats i kraft av våra yrken – det slutar alltid med att man talar om sig själv. Man delar med sig av hur man bearbetat händelser i livet, utan att det personliga blir privat, konstaterar Lo Ek.

Läsningen är en ingång. Vid ett tillfälle hade bokcirkeln läst ett jobbigt kapitel i Hillevi Wahls Kärleksbarnet som handlar om ett maskrosbarn som tar hand om sin psykiskt sjuka och alkoholiserade mamma. En gång bajsar mamman på sig och skyller på barnets hund för att flickan ska städa upp skiten.

– Då var det en kvinna som berättade att hon gjort exakt samma sak mot sitt eget barn. Något sådant tror jag är svårt att berätta. Hur inleder man ett sådant samtal?

 Blir man en bättre människa av att läsa böcker?

– Deltagarna får riva ut sidor, stryka under och över – istället för att tala om helig bok skulle jag vilja säga det helande läsandet. Jag tror att man blir lugnare och mindre ensam när man läser något som man kan identifiera sig med. Tankarna skingras, säger Lo Ek. 

Läs mer BBL nr 2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


+ 7 = 9

Additional scripts for RSS widget