Ingår i temat Biblioteksdagarna

Alibiplanerna blir mer sällsynta

Bara hälften av Sveriges kommuner har en aktuell biblioteksplan. Men de som helt saknar plan har minskat från nästan hälften till en tjugondedel.

9 maj 2016 av Jennie Aquilonius

Biblioteksplaner

  • Kommuner med giltiga biblioteksplaner (slutår 2016 eller senare): 46,5 procent.
  • Antal där KB fått en signal om att en plan är på väg under 2016 eller 2017: 11,3 procent (33 st).
  • Kommuner som helt saknar plan: 5 procent (mot 48 procent 2014).
  • KB räknar de biblioteksplaner som har slutår efter 2014 som giltiga, eftersom det brukar ta två år att få fram en ny plan. Siffrorna är med reservation för att kommunerna inte är skyldiga att rapportera beslut om nya planer till Kungliga biblioteket.

Lagkravet att kommunerna ska ha en biblioteksplan förstärktes 2014. Det har haft effekt, enligt Elisabet Ahlqvist på myndigheten Kungliga biblioteket. I dag har knappt hälften av kommunerna en giltig biblioteksplan. Under 2015 sköt antalet planer i höjden, men i statistiken tas de nya ut av gamla dokument som passerat sitt slutdatum.

– Vi ser en större aktivitet och antalet kommuner med gällande biblioteksplan borde öka under det kommande året. Det bör också leda till att frågorna kommer högre upp på kommunernas dagordning och att bibliotekslagen efterföljs, säger Elisabet Ahlqvist.

Nästa steg är att få kommunerna att påbörja arbetet med den nya versionen tidigare, för att minska glappet mellan det gamla och nya dokumentet.

KB har i uppdrag att följa upp hur biblioteksplanerna är utformade och används. Men att räkna antal är ett trubbigt verktyg; kommunerna har ingen skyldighet att rapportera när de fattat beslut om en ny plan. Allt fler väljer också att inte ange slutdatum.

– Det har blivit mindre intressant för oss att veta hur många procent som har eller inte har en plan. Det viktiga, ur ett utvecklingsperspektiv, är om det finns ett pågående politiskt samtal, men det är svårt för oss att mäta, säger hon.

Myndigheten har ingen möjlighet att pressa dem som bryter mot lagen. Men Kulturrådet bestämde 2015 att kommuner måste ha en gällande biblioteksplan, eller ha delat ut uppdraget att skriva en, för att få ta del av inköpsstödet.

– Det har delvis haft inverkan. Somliga har fått fram ett uppdrag att ta fram en plan när pressen ökat. Men för kommuner med hyggliga resurser är det inte avgörande.

Elisabet Ahlqvist berättar att planerna utformas på olika sätt. En del är kortfattade och svepande, andra utförliga och konkreta. Men hon ser färre alibiplaner, hyllvärmare som inte används och marknadsföringsaktiga dokument. De har blivit mer inriktade på utveckling.

– Men många planer är fortfarande nulägesbeskrivningar som berättar mer om vad som finns än vart verksamheten ska. De skulle behöva vara mer framåtriktade. 

Hur planerna används har inte KB hunnit titta på än.

Kungliga biblioteket håller workshops tillsammans med kommunala bibliotekschefer och representanter för regional biblioteksverksamhet om hur uppdraget kan utföras.

– Representanterna beskriver planskrivarprocessen som värdefull. Att ha en dialog om genomförandet och att konkretisera beslut skapar förståelse, engagemang och förankring hos politikerna.

I några kommuner bromsas arbetet av politiker eller tjänstemän. Det kan handla om att en ny chef måste rekryteras innan processen kan komma vidare, vissa inväntar uppdraget att ta fram en plan eller så har ärendet fastnat hos kommunstyrelsen.

– Konsekvensen blir att det inte finns ett samtal om biblioteksverksamheten på politisk och tjänstemannanivå. Det är svårt att driva utveckling och försvara sin budget om det inte finns någo
n plan för biblioteken, säger 
Elisabet Ahlqvist.