Bibliotekarierna tar stort ansvar för folkbildning

FORSKNING.Biblioteket tar ett stort ansvar för att bistå människor i folkbildningsfrågor. Samtidigt finns ett behov bland bibliotekarier av att prata om var bibliotekets ansvar börjar och slutar. Det visar Lisa Olsson Dahlquist i en avhandling vid Lunds universitet.

11 oktober 2019 av Malin Letser
Lisa Olsson Dahlquist

Det pågår många lärosatsningar på biblioteken i landet för att främja människors digitala lärande och ­demokratiska kunskaper. Men hur ser det ut i praktiken, och vad finns det för möjligheter, hinder och ­förutsättningar för att kunna jobba med detta i en digital samtid?
Den frågan har Lisa Olsson Dahlquist, ­doktorand i biblioteks- och informationsvetenskap, sökt svar på i en ny avhandling vid Lunds universitet.
– Jag har en bakgrund inom mänskliga rättighetsområdet, så den här typen av frågor intresserar mig mycket, säger hon.

Avhandlingen är en etnografisk studie där Lisa Olsson Dahlquist har följt tre bibliotek som jobbar med lärande insatser på olika sätt. På ett av dem finns ett lärforum för vuxna, ett har samhällsintroduktion för nyanlända och ett har skapandeverkstad, ett ”makerspace”, för såväl unga som vuxna.
– Jag gjorde ett stort förarbete och ­valde ut de här tre biblioteken för att de var ­representativa för den mångfald av olika ­lärandesatsningar och verksamheter som ­pågår på biblioteken runtom i Sverige, säger Lisa Olsson Dahlquist.

Analysen i avhandlingen visar att biblio­teket i dag tar ett stort ansvar för att bistå människor i folkbildningsfrågor, både vad gäller digital kommunikation och kunskap om demokratifrågor.
Vad som också har framkommit i studien är att det finns ett starkt patos och en stark ­drivkraft att arbeta med demokratifrågor bland bibliotekarierna.
– Intervjuer har visat att många har sökt sig till yrket av den anledningen, säger hon.
Men lika tydligt som att biblioteken gör ­väldigt många olika folkbildande insatser – lika tydligt framgår behovet av att diskutera var bibliotekets ­ansvar börjar och slutar.
– Vad innebär det demokratiska uppdraget, och vilken form av delaktighet ska biblioteket underlätta och bistå med? Det behövs ett forum för den här typen av frågor, och hur man ska arbeta med lärande och delaktighet, säger hon.

Lisa Olsson Dahlquist har också sett ett ­behov av att begreppsliggöra och sätta ord på det arbete som faktiskt görs inom biblioteket.
– För dem som arbetar på biblioteken är det viktigt att man ser de här mikroprocesserna av demokratiskt görande som pågår varje dag. Det är nog inte alltid man tänker på det själv, säger Lisa Olsson Dahlquist.
I den digitala samtid vi lever i, som snabbt förändras, finns även ett behov av att ­diskutera såväl kraven som möjligheterna med den ­digitala delaktigheten.
– Digitaliseringen innebär många möjligheter för människor. Men den ställer också höga krav på att tillföra ett kritiskt informationskunnighetsperspektiv, inte minst i dag när internet är så dominerat av ett fåtal stora kommersiella aktörer och plattformar som närmast har en monopolartad ställning. Här finns behov av att diskutera nätetik, säkerhet, algoritmisk medvetenhet och digital samhällskunskap, säger hon.
Då Lisa Olsson Dahlquist gjorde sin ­fältstudie under hösten 2015, när det kom många flyktingar till Sverige, har hon även sett hur snabbt biblioteket är som institution vad gäller att svara på nya behov.
– Det blev väldigt tydligt hur snabbt man anpassade verksamheten för att underlätta människors kommunikativa handlingsutrymme. Dels genom att upplåta rummet för människor att vara i, exempelvis för att låna datorer eller ladda telefoner, och dels genom samtalen med bibliotekarier. I förlängningen blev det en kommunikation med samhället och ett sätt att arbeta med mänskliga rättigheter i praktiken, säger hon.