Cilla Dalén: Vänta inte på att få vara med

Porträtt.Skolbibliotekarien Cilla Dalén jobbade tidigt inne i klassrummen, och med projekt kring Alma-priset och Wikimini har hon inspirerat många. Nu vill hon att bibliotekarierna får det fulla ansvaret för läsfrämjandet i skolan.

19 februari 2018 av Stina Loman
 Foto: Linus Sundahl-Djerf.
Foto: Linus Sundahl-Djerf.

Cilla Dalén halvspringer i skolkorridoren. Det är måndagseftermiddag på Hjulsta grundskola i nordvästra Stockholm och några barn hänger kvar i skolans uppehållsrum innanför entrén. Deras högljudda skratt ekar mellan väggarna.

– Nu får vi skynda oss, annars vill de hänga med, säger Cilla Dalén samtidigt som hon låser upp en dörr och vi viker runt ett hörn i suterrängbyggnaden från 70-talet.

Skolans bibliotek är ett långsmalt rum fyllt av bokhyllor. Längst fram finns en liten undervisningsdel med whiteboard och skrivbord. I ett hörn står överbelamrade arbetsbord, där böcker och papper ligger i tillsynes ostrukturerade högar.

– Här bakom får du inte titta, det är alldeles för rörigt. Men det finns en struktur, även om den kanske är svår att se, säger Cilla Dalén och slår sig leende ner på en av skrivbordsstolarna.

Här har Cilla Dalén jobbat sedan 2009 och hon stormtrivs. Men hon har behövt vara aktiv och komma med olika förslag till lärare och skolledning för att bli integrerad i den pedagogiska verksamheten. Det fungerar inte att ”gå och vänta på att få vara med”, som hon själv beskriver det.

– Det gäller att fundera ut vad du kan hjälpa lärarna med. När du kommit fram till att det är det dags att komma med konkreta förslag, ”hörrödu Britta, jag skulle vilja göra det här projektet med din klass, är det okej?” blir de oftast glada och snart är man igång med flera klasser.

"Mitt jobb är greppbart. Jag vet att jag når alla 380 elever och att alla lånar med sig böcker hem. På ett folkbibliotek får man vara glad om man når en del av sin målgrupp", säger Cilla Dalén. Foto: Linus Sundahl-Djerf.
”Mitt jobb är greppbart. Jag vet att jag når alla 380 elever och att alla lånar med sig böcker hem. På ett folkbibliotek får man vara glad om man når en del av sin målgrupp”, säger Cilla Dalén. Foto: Linus Sundahl-Djerf.

På den kommunala skolan går det ungefär 380 elever och majoriteten har inte svenska som modersmål. Många är inte födda i Sverige och nästan alla har föräldrar som kommer från andra länder.

– Det är väldigt roliga elever som är öppna, positiva och nyfikna. Det är full fart hela tiden. Alla som arbetar här är så engagerade. Vi kan förstås ha olika åsikter om saker men ingen jobbar här för att det är bekvämt, säger Cilla Dalén som valde att utbilda sig till skolbibliotekarie efter 20 år som barnskötare.

– Jag sökte jobb på Hjulsta grundskola för att jag gärna ville arbeta i en förortsskola. Jag vill vara med och göra skillnad för de elever som behöver det allra mest.

Cilla Daléns engagemang för skolbiblioteksverksamheten går inte att ta miste på. Förutom att lägga all sin kraft på skolbiblioteket och ständigt fundera ut nya arbetssätt är hon aktiv i sociala medier och bloggar. Det är få inom skolbiblioteksväsendet som inte vet vem hon är. Nyligen skrev hon också en lättläst biografi om Astrid Lindgren, Astrid Lindgren: Ett liv, tillsammans med författaren Annelie Drewsen. Förhoppningen är att fler nyanlända elever ska bli intresserade av Astrid Lindgren och hennes böcker.

Ett stort projekt som Cilla Dalén tagit initiativ till är skolans arbete med Alma-priset (Astrid Lindgren Memorial Award) som nu i fyra år varit ett tema under vårterminerna. En del klasser gör stora arbeten om pristagarna eller Astrid Lindgren, andra klasser gör något mindre, det beror på vad som passar in i undervisningen.

Tanken är att projektet ska få hela skolan att fokusera på läsningen.

Cilla Dalén

Ålder:  58 år

Familj: Ja, ett riktigt höjdargäng!

Yrke: Skolbiblio­tekarie på Hjulsta grundskola med 380 elever i åk F-9 i Stockholm.

Fritid: Sjunger i kör, är i naturen och läser böcker. Skriver också bloggen ”Vad gör de i biblioteket?” på Pedagog Stockholm.

Bakgrund: Jobbade 20 år som barnskötare i olika förskolor och i en grundskola och läste sedan Biblioteks- och informations­vetenskap på distans vid Högskolan i Borås. Pluggade också pedagogik och litteraturvetenskap och började 2009 jobba som skolbiblio­tekarie på Hjulsta grundskola.

– Det är mycket läsning och litteratursamtal men också eget skapande med inspiration från pristagarna och deras verk. Skolans arbete finns beskrivet på webbplatsen Världens ALMA.

Arbetet avslutas med en stor fest med uppträdanden och utställningar av alla arbeten. Det delas också ut priser i Hjulstas Alma, skolans egen litteraturtävling. Precis som i riktiga Alma ges pris för litterära verk och för läsfrämjande arbete, eleverna har tävlat till
exempel med noveller, dikter, utställningar som lockar till läsning och projekt där äldre elever har läst för yngre.

De sista tre åren har skolan också fått besök av Alma-pristagarna. Tyske illustratören Wolf Erlbruch, amerikanska författaren Meg Rosoff och sydafrikanska organisationen Project for the Study of Alternative Education in South Africa (PRAESA) har varit på plats.

– Arbetet ger självförtroende och glädje både hos barnen och oss vuxna. Vår skola beskrivs ofta som en dålig skola eftersom betygen inte är så höga. Även om vi på skolan trivs och eleverna ofta pratar om att lärarna är väldigt bra så finns det ibland någon sorts mindervärdeskänsla hos eleverna. Att läsa och diskutera utmanande litteratur, se utställningarna med alla fina arbeten och att vara nästan den enda skolan i Sverige som får besök av Alma-pristagaren – det är bra för oss. Vi blir stolta.

Skolbiblioteket är alltid öppet på lunchrasterna. Oftast brukar ett tjugotal ungdomar komma in på lunchen för att låna med sig böcker, sitta och plugga eller pilla med mobilen i lugn och ro. Foto: Linus Sundahl-Djerf.
Skolbiblioteket är alltid öppet på lunchrasterna. Oftast brukar ett tjugotal ungdomar komma in på lunchen för att låna med sig böcker, sitta och plugga eller pilla med mobilen i lugn och ro. Foto: Linus Sundahl-Djerf.

Cilla Dalén pratar intensivt om sina arbetssätt och ler ofta. En vanlig vecka har hon cirka tio lektioner om läsning, litteratur och MIK, media- och informationskunnighet.

Wn del av undervisningen riktas till förberedelseklasserna med nyanlända ungdomar, många av dem har kommit så sent som i nian utan att kunna någon svenska alls. En del har dessutom inte haft någon fungerande skolgång tidigare, så de behöver ta igen en massa ämneskunskaper parallellt med att de utvecklar det svenska språket, och det här ställer krav på skolans enda skolbibliotekarie.

– Det är extremt viktigt att jag tar in litteratur som hjälper dem att komma igång med läsningen på svenska, samtidigt måste jag erbjuda böcker på deras modersmål så att de bibehåller det, säger Cilla Dalén.

Via Mångspråksbiblioteket i Stockholm, en gemensam depå med barn- och ungdomslitteratur på olika språk, lånar hon hem böcker på olika språk. Depån har blivit en räddning.

– Det är svårt att själv köpa in böcker på andra språk eftersom du inte kan använda dig av de vanliga inköpskanalerna. Därför har Mångspråksbiblioteket varit toppen, där jobbar ett gäng duktiga bibliotekarier som gör ett bra urval.

Tack vare depån erbjuder biblioteket nya böcker på arabiska och somaliska, som är de största språken på skolan. Men det finns också mindre språk som lettiska.

När Cilla Dalén har bokprat med de nyanlända eleverna använder hon ofta Palle-böckerna av Jörn Jensen.

– Den här lättlästa serien gillar även de äldre eleverna eftersom böckerna är så knäppa. Jag läser en bok högt och så pratar vi om den. Vi tittar på bilderna och använder dem som stöd. Sedan kanske eleverna fixar att läsa andra böcker i serien på egen hand. Vi har också böcker som är mer åldersadekvata, men ofta bryr sig inte de nyanlända eleverna så mycket om att böckerna är lite barnsliga. De vet ju att de är nybörjare på språket.

Efter lektionen lånar eleverna med sig böcker hem för att fortsätta läsa på egen hand. Det är viktigt att böckerna som tas hem är enkla, de böcker som läses med läraren kan däremot vara mer avancerade. En del elever brukar också låna samma bok både på svenska och på sitt modersmål.

– Det bästa med mitt jobb är när jag ser hur elever plötsligt lyckas förstå sig på litteraturen efter att de har varit arga på böckerna och tyckt de varit svåra. Eller när jag ser elever som fastnar i en bokserie och plöjer bok efter bok, då blir man lycklig.

"Lektionerna handlar ofta om att hitta läsning som passar. Lärarna är med, för de yngsta behöver hjälp att välja lagom svåra böcker", säger Cilla Dalén. Foto: Linus Sundahl-Djerf.
”Lektionerna handlar ofta om att hitta läsning som passar. Lärarna är med, för de yngsta behöver hjälp att välja lagom svåra böcker”, säger Cilla Dalén. Foto: Linus Sundahl-Djerf.

När det kommer till MIK blir det mycket prat om Google och hur sökmotorer fungerar.

– Jag brukar till exempel prata om Googlespindeln som springer runt på nätet och samlar in information. Men den kommer inte åt hela internet och besöker inte alla ställen lika ofta. Det här med sökkritik, att förstå hur sökmotorer fungerar, är en viktig del av källkritiken.

Eleverna på mellanstadiet brukar få arbeta med Wikimini, ett uppslagsverk på nätet med artiklar skrivna av barn som riktar sig till jämnåriga. Cilla Daléns elever skriver texter om något som de jobbar med i klassen, som länder eller uppfinnare. De får i uppdrag att använda sig av 2-3 källor och Cilla Dalén berättar vilka källor som är trovärdiga och hur de ska redovisas. När Wikimini-sidorna är färdiga får eleverna hjälp att publicera dem på nätet.

– De tycker det här är riktigt kul och blir motiverade när texterna används på riktigt.

I mars förra året presenterade regeringen en ny läroplan som kräver att skolbibliotekens verksamhet ska användas som en del i undervisningen för att stärka elevers digitala och språkliga kompetens.

Cilla Dalén är halvnöjd. Hon tycker att läroplanen också borde innehålla krav på ett mer aktivt läsfrämjande arbete på skolorna.

– Vi vet att eleverna måste läsa mycket mer än de hinner i skolan. Lågstadielärarna är duktiga på att främja läsning bland eleverna för de vet hur viktigt det är. Men i de högre stadierna förmår inte alla lärare att tänka på fritidsläsningen, de har mycket mera fokus på ämneskunskaper. Därför vill jag att vi bibliotekarier ska ha ett ansvar för att det på alla skolor bedrivs ett aktivt läsfrämjande. Om det uppdraget fanns i styrdokumenten skulle det också behöva utvärderas, det vill säga skolledningen skulle behöva ta mer aktivt ansvar för skolbiblioteksverksamheten.