Där sagan dansar

Läsa för integration.Läsa för integration är en ny metod från Södertälje där läsning möter teater, bildkonst och dans.

7 maj 2018 av Stina Loman
”Vi kommer att accelerera arbetet och jobba mer i områden med hög socioekonomisk utsatthet och barnfattigdom.”, säger Marlen Eskander om metoden Läsa för integration.
Foto: Sara Mac Kay.

Metoden Läsa för integration går ut på att barn får komma och lyssna på en saga som läses högt och sedan hålls en improvisationsteater utifrån ett tema i sagoboken. Teatern leds av en skådespelare eller teaterpedagog. Efteråt får barnen måla, dansa eller sätta upp en egen teater utifrån boken.

marlen
”Vi kommer att accelerera arbetet och jobba mer i områden med hög socioekonomisk utsatthet och barnfattigdom”, säger Marlen Eskander. Foto: Sara Mac Kay.

Aktiviteten är öppen och gratis. Den arrangeras en gång i veckan på Assyriska föreningen i Södertälje och i bostadsområdet Hovsjö hub, dessutom hålls den på andra platser, bland annat på museet Tom Tits Experiment.

Marlen Eskander är initiativtagare och verksamhetschef. Hon berättar att Läsa för integration är något som ska finnas nära besökarna.

– Vi vill inte rycka ut barn och föräldrar ur det sammanhang där de vanligtvis befinner sig. Vi vill hellre komma till dem och erbjuda något som inte är dyrt och otillgängligt, säger hon.

Barn mellan 3 och 11 år är välkomna och sedan Läsa för integration drog i gång, sommaren 2015, har de haft 11 000 besök, i snitt 70 besök på varje plats per vecka.

Projektet finansieras av Kulturrådet och Södertälje kommun. Nyligen har man även fått 1,9 miljoner från Postkodlotteriets kulturstiftelse för att sprida metoden till andra. Pengarna har använts till att ta fram en metodbok (ges ut av bokförlaget En bok för alla), se utdrag nedan, som lanseras på en konferens i maj.

– Hittills har vi arbetat mest lokalt men vi har nu accelererat för att jobba mer på andra ställen, framför allt i områden med hög socioekonomisk utsatthet och barnfattigdom. Vi ser att det där finns behov av språkutvecklande metoder, många människor i dessa områden har inte råd att gå på fritidsaktiviteter.

Även kommunens folkbibliotek är aktivt i projektet.

– Vårt mål är att barn och föräldrar ska hitta till biblioteket. Vi har också varit med och drivit frågan om att få ett permanent bibliotek i Hovsjö, vilket är ett område där vi bör finnas, säger Marlen Eskander.

Så funkar Läsa för integration

  1. Varje aktivitet är två timmar och inleds med en gemensam samling. Här ser man till att alla kommer på plats och en gemensam uppvärmning hålls för att barnen ska bli redo för högläsningen.
  2. Dags för huvudmomentet. En bok, eller del av bok, läses högt av en skådespelare eller teaterpedagog som då och då avbryter berättelsen med en improvisationsteater som både barn och vuxna är med i.
  3. Fikapaus med smörgås eller frukt. Här har deltagarna möjlighet att skapa relationer sinsemellan, såväl vuxna som barn
  4. I en efterföljande workshops bearbetas boken i andra konstnärliga processer. Barnen får exempelvis tolka boken i teckning, berättande, dans, pyssel eller sätta upp en egen pjäs, på så sätt blir den litterära upplevelsen upplevd och bearbetad genom flera sinnen. Om de exempelvis har läst Astrid Lindgrens Pippi Långstrump så arbetar barnen med det temat.

Utdrag ur boken

4-dimensionell högläsning

1. Texten i boken
2. Berättarrösten
3. Improvisationsteater
4. Medskapande

Metoden innebär att det vid varje aktivitet finns en bok som fysiskt och symboliskt blir centrum för aktiviteten. En person högläser boken och karaktärerna kommer till liv och dramatiserar berättelsen. Det kan ske genom att barnen tar olika roller, är med och påverkar dramats händelseförlopp eller deltar i gestaltningen på annat sätt. Barnen är alltid medskapande. Genom gestaltningen och medskapandet blir den litterära erfarenheten en erfarenhet som sitter i kroppen. Barnen får leka, dramatisera, höra, se och känna berättelsen med kropp, sinnen och intellekt. Här nedan beskrivs de enskilda momenten utförligare.

1. Texten i boken

Så gott som alla böcker går att högläsa och gestalta. Böcker med bra avvägning mellan brödtext och dialog gör sig särskilt bra för dramatisering och improvisationsteater. Vi läser hela eller delar av boken beroende på hur lång den är. Vi håller oss nära det ursprungliga verket i läsningen, men i gestaltningen kan vad som helst hända. Högläsaren sitter eller står så att alla ser och hör bra. Det ska framgå tydligt att hela aktiviteten utgår från en bok.

2. Berättarrösten

Att högläsa en bok är inte svårt men det betyder inte att man kan läsa hur som helst. Det går inte säga exakt hur en högläsning blir en bra högläsning. Först och främst måste läsaren läsa med inlevelse och signalera att den tycker om att läsa den här berättelsen. Då smittar glädjen och entusiasmen av sig på barnen. Se till att det finns en bra inramning. Miljön ska vara mysig och rogivande. Gör plats för alla att sätta sig till rätta, kanske med kuddar och filtar.

En bra högläsare använder rösten för att förstärka texten (vilket är en gestaltning i sig). Det betyder att läsaren använder olika röstlägen, tonlägen, ökar takten, minskar takten och pausar för att på olika sätt skapa dramatik. När det är riktigt, riktigt spännande kanske läsaren sänker rösten och viskar fram orden. Det gör garanterat att åhörarna nästan håller andan och lutar sig fram för att höra bättre. När det sker något dråpligt och tokigt kan läsaren öka takten och nästan snubbla på orden för att skapa en känsla av kaos och oordning. Låt gärna början och slutet av boken följa en ”ritual”. I svensk berättartradition finns det magiska ”Det var en gång…” respektive ”Snipp snapp snut så var sagan slut” eller ”Så levde de lyckliga i alla sina dar”. Det fungerar utmärkt för att markera en början och ett slut. I LFI låter vi samtliga karaktärer ”hoppa in i boken” efter avslutad teaterakt. Läsaren håller boken och låter varje person ta sats och låtsas hoppa in i boken och ”försvinna” bakom läsaren eller en vägg/gardin. Om alla deltagare varit med i gestaltningen kan man föra boken – uppslagen – över hela ensemblen/publiken.

Högläsaren följer givetvis texten i boken men låter samtidigt barnen vara med och forma berättelsen. Här får barnens idéer, språk och alla lager av deras identitet berika berättelsen. ”Vad ska Karlsson äta?” kan högläsaren fråga publiken. Det kan gott och väl bli naan-bröd eller baklawa istället för – eller tillsammans med! – kanelbullar. Bygg en bro mellan barnens egna erfarenheter och boken. Väv in deras förslag och tolkningar.

I boken ”Läsa högt – en bok om högläsningens förtrollande verkan” av Mem Fox kan du läsa mer om hur man gör en bra högläsning och vikten av högläsning generellt.

3. Improvisationsteater

Improvisationsteater kan gå till på olika sätt. Själva essensen i improvisation är att spontant hitta på och använda det som finns på plats. Medan högläsaren läser boken kommer karaktärerna till liv. Karaktärerna poppar upp och börjar dramatisera berättelsen på scenen (eller i en annan del av rummet för att skapa drama). LFI-teamet spelar karaktärerna tillsammans med ett eller era barn (ibland alla som vill!). Replikerna blir framförda av aktörerna medan berättelsen läses av högläsaren. Vanligtvis är en del av akten förberedd och en del är öppen för spontan improvisation. Högläsaren, eller någon annan om ni har era vuxna, får fungera som ”regissör” och talar om för barnen vem som kan komma upp på scenen eller medverka på annat sätt (t ex vifta med löv för att illustrera vind, göra ljudeffekter eller annat) och när detta ska ske.

Ordet improvisationsteater kanske låter svårt eller avskräckande för dig som läsare, eller för vuxna i allmänhet, men det är inte svårt. Och vi kan garantera att barnen kan och vill. I själva verket är de experter på improvisationsteater för det är vad de gör hela tiden när de leker rollekar. Det svåra kan vara att våga spela teater på scenen inför publik, men sällan själva spelandet i sig. Det krävs dock att man är öppen och flexibel, för vad som helst kan hända i en improvisationsakt med barn. Det kan hända att barnen för berättelsen i en ny riktning i och med sina spontana infall. Då måste den som leder aktiviteten leda tillbaka till handlingen och ”få ihop det hela”. Det brukar inte vara några problem och kom ihåg att man kan läsa böcker på olika sätt. Om barnen drar iväg dramat från den ursprungliga berättelsen kan det bli ett sätt att öka intresset för boken ytterligare ”så här blev berättelsen här hos oss men läs den gärna igen för i boken är den delvis annorlunda”.

4. Medskapande

I LFI:s aktiviteter är barnens medskapande helt avgörande för verksamhetens kvalitet och syfte. Medskapandet fyller två funktioner. Den första är att det ökar intresset och engagemanget för aktiviteten och läsningen. Den andra är att det sker ett bemäktigande inom barnen när de får erfara att deras åsikt och insats spelar roll. Det är också det mest effektiva sättet att få en verksamhet som representerar deltagarna. Det finns hela tiden en interaktion med barnen. Det kan vara att ställa frågan ”var ska Pippi gömma kappsäcken?” rakt ut till publiken under högläsningen.

Men medskapandet finns också i att vi kontinuerligt lyssnar in barns och föräldrars önskemål om aktiviteter. När ett barn önskade dansstopp lade vi in det i verksamhetsplaneringen så snart som möjligt, så att hen skulle se att hens ord spelar roll. När det väl var dags för dansstopp fick vederbörande ”äga aktiviteten” genom att vara ansvarig för musiken. När barnen önskade slajm, slajmade vi uppåt väggarna. Slajmen blev en del av den efterföljande workshopen efter högläsning av ”Pippi går i affärer” i och med att ett affärsbiträde erbjuder medel (=slajm) mot fräknar. Ingen av LFI:s personal visste hur man gör slajm. Vi kastade oss in i uppgiften och lät barnen – som är experter – leda oss. Vi tillhandahöll ingredienser och litade på barnen. Närmare hundra deltagare (barn och vuxna) delades in i grupper och slajmade av hjärtans lust. När aktiviteten var slut återstod för oss i teamet att torka upp och göra rent efter slajmet som nu fanns på väggar, golv, bord och stolar. Vi var helt utmattade, men det gick! Och barnen fick slajma som de hade önskat.