”Erbjud alla barn ett nationellt uppslagsverk”

Flera skolor överger Nationalencyklopedin. Men eleverna behöver mer lärresurser, inte mindre, menar gymnasiebibliotekarien Paulina Sjöberg. Hon vill se ett nationellt grepp, som i Norge.

Debatt
Paulina Sjöberg, Gymnasiebibliotekarie i Ystad. Foto: privat
Paulina Sjöberg,
Gymnasiebibliotekarie
i Ystad. Foto: privat

Biblioteksbladet uppmärksammade i nr 6 att flera skolor säger upp sina avtal med Nationalencyklopedin (NE) på grund av skenande kostnader för tjänsten. NE är inte längre enbart ett uppslagsverk utan numera ett slags multifenomen med tilläggstjänster som inte är valbara utan ingår i grundutbudet.

Först och främst vill jag poängtera att jag är kritisk till NE:s diffusa prissättning som under en längre tid känts högst slumpartad. Den kostnadsökning mitt bibliotek drabbats av under de senaste åren står definitivt inte i paritet till det mervärde jag borde kunna förvänta mig. Det finns med andra ord en hel del förbättringsområden när det kommer till NE, och detta vill jag verkligen vara tydlig med.

Men det finns i mitt tycke risker med att låta varje enskild skola besluta om ekonomin tillåter ett digitalt uppslagsverk som NE. I ett Sverige där vi ofta talar om en likvärdig skola anser jag nämligen att detta är en utveckling som går precis åt andra hållet. Eleverna blir förlorare i en skola där beslutsfattare inte kan se vidden av den typen av besparingar. Jag är en förespråkare för Wikipedia på många sätt och vis, men i de skolor där eleverna enbart är hänvisade till Wikipedia har jag svårt att se hur deras källkritiska förmågor ska kunna utvecklas optimalt. I den bästa av världar söker eleverna febrilt efter information att ställa mot det i bibliotekets bestånd, men på min skola är det snarare minsta motståndets lag som vinner och hos oss är det digitalt och stavas Google.

Jag önskar se ett nationellt grepp, i likhet med i Norge, där vi kan erbjuda alla elever i alla skolor tillgång till ett nationellt uppslagsverk. Kraven på objektivitet och kvalitet i detta uppslagsverk måste ställas skyhögt, men inte ens ett sådant kommer att kunna leverera absoluta sanningar. Det kommer alltid att vara upp till eleverna att jämföra olika perspektiv, men de måste ha mer än sin lärobok att ösa ur. I dagsläget kanske NE framstår som det självklara alternativet, men det är såklart värt att undersöka om någon annan har resurserna att leverera en likvärdig tjänst.

Kanske är det inte enbart ett uppslagsverk som NE våra skolor behöver få tillgång till utan även bredare artikeltjänster som Retriever? Eller Ebsco i samband med gymnasiearbetet? De är viktiga arbetsredskap för oss bibliotekarier i vårt källkritiska arbete med eleverna, och min erfarenhet är att det är svårt att hävda källkritik som argument när det kommer till budgetdiskussioner.

Svensk skola står inte och faller med NE, men det är uppenbart att företagets prissättning i kombination med den enskilda skolans ekonomi är kontraproduktivt i vår ambition att skapa en likvärdig skola.

I läroplanen talas gång på gång om vikten av källkritik, informationssökning och att göra eleverna till demokratiska medborgare. Låt oss ta ett gemensamt ansvar och ge alla elever möjlighet till detta, och inte bara vissa.