Digitaliserar dåtidens Facebook

Stamböcker.För första gången digitaliseras och katalogiseras nu över 150 stamböcker på Uppsala universitetsbibliotek. Stamböckerna fungerade som dåtidens Facebook.

18 september 2017 av Stina Loman
Till vänster: Tillskrift av drottning Kristina i adelsdamen Christina Posses stambok (signum vid Uppsala universitetsbibliotek: Y 117 k) från 1600-talet. Kristinas tillskrift innehåller ett citat av Seneca d.y. översatt till tyska samt Kristinas förnamn. Dock innehåller den ej ort eller datum. Det var vanligt att kungliga och furstliga personer struntade i att skriva dit dylikt, då de ansåg sig stå över tid och rum. Till höger: Bild ur Johann Gastels stambok (signum vid Uppsala universitetsbibliotek: Y 55) från omkring år 1600: Dogen i Venedig och delar av hans följe. Foto: Uppsala universitetsbibliotek
Till vänster: Tillskrift av drottning Kristina i adelsdamen Christina Posses stambok (signum vid Uppsala universitetsbibliotek: Y 117 k) från 1600-talet. Kristinas tillskrift innehåller ett citat av Seneca d.y. översatt till tyska samt Kristinas förnamn. Innehåller inte ort eller datum. Det var vanligt att kungliga och furstliga personer struntade i att skriva dit dylikt, då de ansåg sig stå över tid och rum. Till höger: Bild ur Johann Gastels stambok (signum vid Uppsala universitetsbibliotek: Y 55) från omkring år 1600: Dogen i Venedig och delar av hans följe. Foto: Uppsala universitetsbibliotek

Vid 1500-talets mitt började tyska studenter att använda sig av stamböcker. Allt började med att studenterna samlade in autografer från professorer vars föreläsningar de deltagit på vid olika universitet. Signaturerna utvecklades så småningom till små hälsningar som både professorer och andra studenter lämnade.

På Uppsala universitetsbibliotek finns 155 stamböcker och de håller just nu på att digitaliseras och katalogiseras. Allt ska in i systemet Alvin och därmed tillgängliggöras för allmänheten. Projektet har pågått i drygt två år och forskaren Daniel Solling är den som leder arbetet.

– Det är ett väldigt intressant material med cirka 12 000 signaturer som ska gås igenom, säger han.

Daniel Solling. Foto: Uppsala universitetsbibliotek
Daniel Solling. Foto: Uppsala universitetsbibliotek

I böckerna finns små hälsingar, som kallas för tillskrifter på stamboksspråk, där det kan stå ”till min högst ärade vän” eller ”till evig åminnelse av vår vänskap”, ofta skrivet på latin eller tyska. Ovanför det står ett litet citat från en författare eller från Bibeln och under hälsningen finns skribentens underskrift. Till vänster om detta skrev man ort och datum.

– Ibland står det även ett motto från den som skrivit, ofta är de religiösa som ”Gud vet bäst” eller ”all visdom genom Gud”, säger Daniel Solling och fortsätter:

– Det är ett fascinerande material för här kommer man ju också nära vanliga studenter på 1600-talet och kan se vad de läste för författare. Man kommer in på livet och det blir som ett slags Facebook från historiska tider.

Materialet kommer främst att användas av andra forskare, så som historiker, konstvetare och sociologer. Stamböckerna, som användes fram till 1900-talets första hälft, berättar nämligen en hel del om studenternas nätverk och hur deras vardag såg ut. Dessutom innehåller de många illustrationer.

– Bilderna kan säga mycket, det kan vara vyer över städer som senare blev bombade i krig och då är det här den enda bilden man kan få av hur staden såg ut på 1700-talet. Det är också intressant att se bilder på seder och bruk, vad studenterna höll på med. Det finns bland annat bilder på studenter som är på fest, det blir en väldigt vardagsnära känsla.

En av utmaningarna med materialet är dock att tyda signaturerna.

– Det kan vara svårt. Jag frågar ofta mina kollegor som håller på med handskrifter och i riktigt knepiga fall skickar jag bilder till en stamboksexpert i Tyskland. Andra gånger måste man ge upp, antingen för att man inte kan läsa vad det står eller för att inte personen kan verifieras. Då får man skriva in namnet så gott som man kan tyda det.