Efter inköpsdebatten: Konsten att välja det rätta

Efter inköpsdebatten.Stockholms stadsbibliotek tog in högerextrema tidningen Nya tider med stöd av sin inköpspolicy. Nu skaffar allt fler bibliotek sådana dokument. Det visar Biblioteksbladets granskning.

15 maj 2017 av Thord Eriksson
Illustration: Team Hawaii
Illustration: Team Hawaii

Stockholm är speciellt. Inte bara för att huvudstaden har landets största folkbibliotek utan för beslutet där om att teckna en prenumeration på Nya Tider.

Tidningen placerar sig långt ut på den extrema högerkanten och fick arrangörerna av Bokmässan att förra hösten göra en serie halsbrytande retoriska piruetter. Först var den välkommen till Göteborg, sedan portad och så välkommen igen.

Men välkommen in i bibliotekens tidskriftsavdelningar?

Nej, än så länge är dörrarna stängda överallt – utom i Stockholm.

Jenny Håkansson Hedberg, enhetschef och ansvarig för medieinköpen på Stockholms stadsbibliotek, tycker att det beslutet var enkelt.

Jenny Håkansson ­Hedberg. Foto: Kristine Olsson Törnqvist
Jenny Håkansson ­Hedberg. Foto: Kristine Olsson Törnqvist

– Det står uttryckligen i vår mediepolicy att vi ska tillhandahålla omdebatterade medier så att man ska kunna bilda sig en uppfattning om dem. Det vi gör är att vi tar konsekvensen av vår mediepolicy och i förlängningen bibliotekslagens skrivningar om neutralitet och objektivitet. Och jag kände att det inte får bli ett floskel-dokument. Men det var inte så att alla satt i inköpsgruppen och nickade och var överens, säger hon.

Stadsbibliotekets utvecklingsledare Ida Westin fyller i:

– Många kolleger anser att vi är för liberala. I kåren tror jag att det av tradition finns ett drag av pitetetsfullhet som också smittar av sig på åsikter, när en rimligare hållning är att ha upplysningstanken som ledstjärna, säger hon.

Ida Westin. Foto: Tamás Gergely
Ida Westin. Foto: Tamás Gergely

För att göra beslutet att köpa in en tidning som Nya Tider begripligt, behövs det ett tydliggörande av vad ett bibliotek är för något, anser Ida Westin. Hon påminner om bibliotekslagens formuleringar om att verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att förmedla kunskap och främja fri åsiktsbildning.

Resonemanget återkommer när det handlar om beslutet att köpa in den omdiskuterade boken Massutmaning: ekonomisk politik mot utanförskap & antisocialt beteende av Tino Sanandaji.

– Så här ser medielandskapet ut. Så länge man tillgängliggör brett så tror jag inte att det kan bli så himla fel. Börjar man däremot gå andra vägar så kan man hamna farligt fel, säger Jenny Håkansson Hedberg.

Sanandajis bok betraktas som betydligt mindre kontroversiell än Nya Tider, men har ändå lett till avståndstaganden eftersom författaren argumenterar för en stram migrationspolitik. När Ekerö bibliotek i vintras beslutade att inte ta in boken – ett beslut som senare ändrades – ledde det bland annat till censuranklagelser från ledarskribenter som SvD:s Ivar Arpi och GP:s Alice Teodorescu.

Illustration: Team Hawaii
Illustration: Team Hawaii

Men Sanandaji är knappast förfördelad. I början av april fanns hans bok på nästan 100 bibliotek vars bestånd syns i den nationella bibliotekskatalogen Libris, fler än många andra uppmärksammade titlar inom debatt och sakprosa.

Biblioteksbladets granskning visar att det är vanligare att bibliotek med nedskriven inköpspolicy har köpt in Sanandajis bok, än att bibliotek utan fastslagen policy har gjort det – trots att de senare är i majoritet.

Detta kan förstås vara en slump.

Förklaringen kan också vara att en policy i bästa fall stimulerar professionalism, tror Johanna Hansson, stadsbibliotekarie i Uppsala.

Johanna Hansson. Foto: Stewen Quigley
Johanna Hansson. Foto: Stewen Quigley

– Biblioteken har i hög grad styrts av vårt eget tyckande.

På Halmstadskonferensen i slutet av mars, som i år hade rubriken ”Ska allt finnas på allas bibliotek?”, höll hon ett anförande om att brottas med uppdraget.

– Jag tog ett exempel härifrån Uppsala. Vi har haft väldigt lätt att prioritera asylsökande och stångat oss blodiga kring urval av medier och program. När jag granskat oss själva kritiskt har jag insett att det har varit lätt eftersom det ligger nära åsikter vi som jobbar på biblioteket själva har.

Johanna Hanssons slutsats är att det som behövs är att utgå mer från sitt uppdrag och en aktiv tolkning av det och mindre från egna ideologiska ståndpunkter.

När Svensk biblioteksförening i en rapport från 2014 undersökte förekomst och användning av mediestrategiska planer, uppgav 65 folkbibliotek att de hade en sådan.

När Biblioteksbladet tre år senare vänder sig till landets 290 kommuner och ber att få ta del folkbibliotekens riktlinjer för inköp, visar det sig att antalet har fördubblats.

Nu finns inköpsriktlinjer på 129 bibliotek. 151 har inte någon inköpsplan och 10 bibliotek har inte lämnat någon uppgift.

En genomgång av alla dokument visar – inte förvånande – att stoff ur bibliotekslagen i olika tappningar återfinns i alla: hänsyn ska tas till kommuninvånarnas önskemål och behov, vissa grupper prioriteras, utbudet ska vara varierat, av god kvalitet, stimulera till fri åsiktsbildning och utvecklad demokrati.

Mest detaljerad är Faluns plan som slår fast att det trots tveksam litterär kvalitet går att köpa in Anne-Lise Boge eller Margit Sandemo, förutsatt att det finns utrymme i bibliotekets hyllor. Grannkommunen Mora saknar plan men meddelar att det finns en informell policy att av kvalitetsskäl rata kvällstidningar, vilket gjort det enkelt att också avstå Nya Tider.

I Västerås prioriteras medier som innehåller vidare könsbegrepp och annorlunda familjekonstellationer och i Malmö ska alla hitta ett relevant utbud på biblioteket oavsett könsidentitet, könsuttryck, etnisk tillhörighet, religiös tillhörighet eller annan trosuppfattning, sexuell identitet eller ålder.

Några planer är på uppemot tjugo sidor, de flesta något kortare. Uppsalas medieplan utmärker sig genom att inte vara mer än sju meningar lång. Den antogs 2014 och det är dags att revidera den. De inledande meningarna handlar om kvalitet, allsidighet, prioriterade grupper, urvalet, att stimulera till läsning, kunskapssökande, fri debatt och att främja jämställdhet och mångfald.

– Första halvan är helt korrekt, tycker Johanna Hansson.

Hon är mer skeptisk till fortsättningen. Där följer en uppfordrande mening om att biblioteket inte ska köpa in medier som förvanskar fakta och ger uttryck för diskriminering. Snarlika formuleringar återfinns i olika tappningar i de allra flesta av inköpsstrategier.

– Det betyder ju ingenting! Om vi säger att vi tar avstånd från förvanskning av fakta, säger vi ju också att allt annat är korrekt och faktagranskat. Jag tror att man måste ha ett större perspektiv och en mer ödmjuk hållning. För det här är omöjligt att följa och har ingen praktisk betydelse, säger Johanna Hansson.

Uppsala stadsbibliotek har köpt in Sanandajis bok och haft Nya Tider under övervägande, men sagt nej varje gång.

– Nu har jag sagt att sådana svåra bedömningar måste tas till ledningsgruppen. När Nya Tider lyfts dit så måste vi tänka ordentligt. Det är svårt, säger Johanna Hansson.

Anja Dahlstedt. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Anja Dahlstedt. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Biblioteket i Botkyrka söder om Stockholm är en av de verksamheter i Biblioteksbladets genomgång som saknar inköpspolicy och som har avstått från att skaffa Sanandajis bok. På hemsidan förklarar biblioteket beslutet med att det är en debattbok baserad på selektivt vald statistik samt att den är utgiven på eget förlag och därmed inte har genomgått redaktionell granskning.

– Vi har fattat det här beslutet och andra fattar andra beslut. Det gör att det blir ett samlat brett bestånd på alla bibliotek, säger bibliotekschefen Anja Dahlstedt.

Det finns ett utkast till en inköpspolicy, men ett sådant dokument skulle inte ha haft någon betydelse i sammanhanget, tror hon.

– Vår bedömning i det här fallet hade inte blivit annorlunda.

Anja Dahlstedt framhåller att lokala förutsättningar, inklusive hur kommunen styrs, måste kunna få genomslag i ett biblioteks verksamhet, men inte i enskilda urvalsfrågor.

– Även om policyn för inköp inte är politiskt beslutad, så måste den relatera till övrig styrning, som biblioteksplanen, säger hon.

På några håll är mediestrategierna beslutade politiskt, ofta som enskilda dokument, ibland invävda i biblioteksplanen.

Det är bra att policyn är förankrad hos politikerna, det är bara positivt. Det blir mer tyngd i besluten, anser Åsa Storck, enhetschef vid biblioteket i Jönköping.

I Malmö är inköpsstrategin inget politiskt antaget dokument, men Andreas Ingefjord, chef för enheten för medier på Malmö stadsbibliotek, tycker att det vore bra om det var det.

Det skulle vara en fördel om policyn passerade politiken, det skulle ge en legitimitet, särskilt i frågor som gäller politiskt laddad litteratur, säger han.

I Nacka, där beslutet att inte köpa in Nya Tider ledde till hot mot bibliotekspersonal, står politikerna bakom inköpspolicyn.

– Det är jättebra att politiken är med och har tankar kring bibliotekens utformning och hur de verkar i lokalsamhället, säger Mats Kiesel, verksamhetsansvarig i kommunen.

Att politiker via beslut om inköpspolicys utövar inflytande över biblioteks bestånd, är dock inte okontroversiellt överallt.

Det ska vara en rågång mellan politiken och vad biblioteken har eget ansvar för, anser Else-Gun Blomqvist, enhetschef vid Göteborgs stadsbibliotek där arbetet med att utarbeta en ny policy nyss har inletts tillsammans.

Även på biblioteket i Stockholm återfinns en stark skepsis till politisk inblandning i inköpsstrategin.

– Om biblioteken ska stödja fri åsiktsbildning så är det viktigt att de inte lägger sig i, säger Ida Westin.

Läs mer: 

”Vi kommer att närvara på Bokmässan”

Fackförbundet DIK backar från bokmässbojkott