Ingår i temat Dyrköpt access

Forskarna står och tvekar på tröskeln

Få forskare motsätter sig visionen att alla ska få ta del av skattefinansierad forskning. Men i praktiken kan det finnas både ekonomiska och praktiska skäl att avstå.

1 april 2016 av Adam Westin

Att ens artiklar blir fritt tillgängliga för hela världen är en vacker tanke. Men vad händer om de används i fel sammanhang? Om någon tillskriver sig själv resultaten? Under de tio år som Camilla Hertil Lindelöw arbetat med forskare och doktorander kring vetenskaplig publicering har hon mött många frågor kring open access. Numera är det oftast praktiska funderingar, vad ska man välja och hur går man tillväga?

– Forskarna har sin lärartjänst som kan vara betungande, och att söka projektmedel tar en ökande andel av deras tid. Oa kan vara svårt att sätta sig in i eftersom det hela tiden dyker upp nya alternativ, säger Camilla Hertil Lindelöw, handläggare för publiceringsfrågor på Södertörns högskola.

Vetenskapsrådet ställer krav på att all forskning de finansierar ska vara tillgänglig open access. Samtidigt delas en del av regeringens forskningsanslag ut enligt en bibliometrisk modell, där etablerade tidskrifter kan ge fler citeringar och därmed mer pengar. Det blir ett slags moment 22. Då kan forskaren söka pengar till en så kallad hybridpublicering hos exempelvis Elsevier, vilket skapar dubbla intäktskällor för förlaget.

Camilla Hertil Lindelöw bedömer att allt fler forskare engagerar sig i oa. Med hash-tagen #icanhazpdf frågar vissa på Twitter om någon kan skicka över en artikel som de inte har tillgång till. Det tänjer på gränserna för vad förlagen tillåter, en gräns som piratsidan Sci-Hub med råge klivit över.

– Oa har varit en biblioteksfråga eftersom det var vi som slog larm om att licenserna kostar så mycket pengar. Men nu ser man att forskarna engagerar sig allt mer, att open access också blir en del av ett folkbildande ideal, säger Camilla Hertil Lindelöw.

Mer ur temat Dyrköpt access