Handfasta råd om minoritetsspråk

Demokrati.Det är otydligt exakt vad biblioteken förväntas göra kring minoritetsspråk. KB har därför tagit fram en verktygslåda till hjälp i arbetet.

16 augusti 2019 av Thord Eriksson
Elisabet Rundqvist

Biblioteken är generellt dåliga på att synliggöra de nationella minoriteterna och minoritetsspråken, trots att bibliotekslagen och andra lagar kräver det. Detta konstaterade Kungliga Biblioteket, KB, förra året i en lägesrapport inom ramarna för den nationella biblioteksstrategins arbete.

Men det är inte glasklart vad som egentligen förväntas av biblioteken, konstaterar Elisabet Rundqvist, utvecklare på KB.

– Det är ett svårt område, själva lagstiftningen är inte särskilt lättillgänglig och ute på många bibliotek finns en osäkerhet kring vad som förväntas av dem, säger hon.

Lägesbeskrivningen har därför följts upp med den färska rapporten ”Nationella minoriteter, urfolket samerna och biblioteken” som reder ut innebörden av bibliotekslagens fluffiga formuleringar om att minoritetsspråken ska ägnas ”särskild uppmärksamhet” samt vilken betydelse andra lagar har på bibliotekens verksamhet.

Rapporten innehåller också en verktygslåda med konkreta råd om hur arbetet med minoritetsspråken kan stärkas. Viktigast, anser Elisabet Rundqvist, är att se sig om ordentligt i lokalsamhället.

– Om det finns en förening, en förskola eller ett äldreboende med språkinriktning så kan man ha ett ordentligt samråd. Då får man veta från dem det gäller vad de egentligen behöver, säger hon.

Ett annat råd är att inte göra för mycket planer och dra upp för många riktlinjer före ett sådant samråd.

– Det är bättre att ha samrådet tidigt i processen och ställa öppna frågor. Behoven skiljer sig beroende på vilken av minoriteterna man pratar med.

I slutet av oktober arrangerar KB en konferensdag, Träffpunkt biblioteksplaner där de regionala biblioteksplanerna är i fokus. Elisabet Rundqvist och hennes kolleger är därför i färd med att gå igenom samtliga regionala biblioteksplaner.

De nationella minoritetsspråken

Jiddisch, finska, meänkieli, romani chib och samiska.

Utöver bibliotekslagen är främst skollagen, språklagen och lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk av betydelse för hur biblioteken ska förhålla sig till området.

 

– Vi har läst många, men inte alla, och vi ser en förbättring. Beskrivningarna är mer insiktsfulla och inte så mekaniska och instrumentella.

 

Thord Eriksson