Ingår i temat Hotad på jobbet

Hotad på jobbet

Hat på Ekerö, fysiskt våld i Öxnehaga. Biblioteksbladet har pratat med dem som blivit utsatta på sin arbetsplats. Vad hände? Hur kändes det? Vad görs för att det inte ska hända igen?

20 september 2017 av Johanna Kvarnsell
Illustration: Kristian Ingers
Illustration: Kristian Ingers

Februari i år. En kvinna kommer in på Nina Sundbergs arbetsplats, folkbiblioteket på Ekerö, för att lämna ett inköpsförslag. Boken, ”Massutmaning”, är skriven av debattören och ekonomen Tino Sanandaji och handlar om Sveriges kostnader för invandring.

Inköpsförslaget behandlas som alla andra förslag. Bibliotekarierna tar upp det på ett av sina bokmöten. Eftersom ”Massutmaning” i februari saknar recensioner, knappt finns på några andra bibliotek, är utgiven på eget förlag och finansierad genom crowdsourcing, blir beslutet att inte köpa in den.

Nina Sundberg får i uppdrag att kontakta låntagaren. Efter ett telefonsamtal och några mejl fram och tillbaka tror hon att ärendet är avklarat.

– Några timmar senare börjar det plinga till i min telefon. Nyheter idag har publicerat en nyhet om att jag har vägrat att köpa in boken och även plockat upp saker som jag skrivit på min privata Facebook, säger hon.

Nyheter idags artikel blir början på en storm. De närmaste dagarna tar bibliotekets Facebook-sida emot 900 kommentarer. Mycket av det som skrivs är hatiskt och direkt riktat mot Nina Sundberg. Biblioteket sätter upp ett filter där de inlägg som nämner hennes namn eller innehåller svordomar fastnar.

– Det var ett så massivt hat. Jag hade ingen kontroll över hur mitt namn användes på nätet. Det fanns till och med trådar på Flashback där min adress stod.

Biblioteket blir nerringt. Nina Sundberg får inte jobba ute på golvet på en och en halv vecka. Därefter lugnar det ner sig.

Efter hatvågen beslutas det att all mejlkonversation med låntagare ska ske med biblioteket som avsändare, inte med personalens namn. Däremot anmäls inte händelsen till Arbetsmiljöverket eller polisen.

– Dels finns det inte riktigt någon rutin för att hantera sånt här. Dels upplevde jag det inte som några konkreta hot. Men det finns väl också någon slags oro för att verka överkänslig. Att när man har en offentlig anställning måste man tåla vissa saker, säger Nina Sundberg.

Hon är inte den enda bibliotekarie som nyligen blivit utsatt för hat eller hot på jobbet. Det berättar Maria Jacobsson, ansvarig för folkbiblioteksfrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, vars årliga kulturkonferens i mitten av oktober kommer att ha en programpunkt på temat hot och säkerhet.

– Jag har sett en ökning av kommuner som hört av sig till mig och berättat om hot. Alla ärenden har handlat om att man valt att köpa in eller inte köpa in vissa medier.

Ett exempel är biblioteket i Nacka vars beslut att inte köpa in den högerextrema tidningen Nya Tider ledde till att en bibliotekarie fick ta emot ett dödshot på telefon.

Maria Jacobsson har lång erfarenhet av att arbeta med biblioteksfrågor, både lokalt och regionalt. Det som hänt i Nacka och på Ekerö tycker hon visar på en ny sorts hot. Gemensamt är att de på ett eller annat sätt är politiskt motiverade. Men också att det ofta är enskilda anställda som får ta emot hoten.

– Det kan handla om reaktioner på enskilda föreläsare, men också om att biblioteket till exempel har blivit hbtq-certifierat, säger Maria Jacobsson. Att enskilda medarbetare hotas, det känner jag inte igen sedan tidigare.

Hot kopplade till stök och oro på biblioteken kan Maria Jacobsson däremot inte se någon ökning av.

– Stök på bibliotek har alltid funnits och det går i vågor. Men det kanske är andra typer av grupper i dag och det kanske har gått ner i åldrarna. På en del bibliotek är det väldigt många barn som inte har någonstans att vara på eftermiddagarna. Är det väldigt mycket folk på ett bibliotek blir det lätt konflikter.

Biblioteksbladet har tittat på alla anmälningar om hot och våld mot biblioteksanställda som har kommit in till Arbetsmiljöverket de senaste fyra åren. De som hotar är främst berusade personer eller gäng med ungdomar, ofta efter en tillsägelse från den anställda.

Så långt som till våld går det sällan. Men det händer. I januari 2016 blir en bibliotekarie på Öxnehaga bibliotek utanför Huskvarna slagen i ansiktet av en besökare när hon säger till ett gäng ungdomar att sluta störa.

– Att klippa till en bibliotekarie är ju en extraordinär händelse. Vi har haft en del stök och bråk, säger Ulrich Wollrab, bibliotekarie och verksamhetsledare.

Biblioteket ligger i anslutning till en skola i Öxnehaga centrum och spelar en viktig roll i ett samhälle med höga ohälso- och arbetslöshetstal. Så pass att de som arbetar på filialen förra året blev framröstade som årets Öxnehagaprofiler av de boende i området.

– Vi vill vara en lokal mötesplats och försöker profilera oss lite ”out of the box”. Vi jobbar väldigt mycket med aktiviteter och kontaktskapande åtgärder som familjesöndagar och språkkafé, berättar Ulrich Wollrab.

Det centrala läget är dock på gott och ont.

– På ett sätt är det perfekt och på ett annat sätt inte så bra. Centrum är tillhåll för ungdomar som kanske inte har världens bästa meritförteckning.

Ulrich Wollrab ser tydligt hur det som händer i lokalsamhället påverkar biblioteket. Just nu, berättar han, är det lugnt i Öxnehaga, mycket beroende på att de unga som tidigare drivit runt i centrum fått jobb. Och då är det också lugnt på biblioteket. Samtidigt, menar han, måste personalen själva kunna se till att biblioteket är lugnt och tryggt, även när miljön utanför är stökig.

– Det demokratiska uppdraget går före alla andra uppdrag, alla ska kunna vistas i den här lokalen. Man ska kunna använda biblioteket som studieplats, ha politiska debatter, och skriva sitt cv för att söka jobb.

Eftersom det har varit stökigt till och från har biblioteket i Öxnehaga sedan flera år tillbaka en handlingsplan som i korthet går ut på att ingen ska jobba ensam. Personalen har också fått utbildning i bemötande. Och om någon beter sig olämpligt ska ett givet schema följas.

– Om någon ska avvisas från biblioteket är vi alltid två personer. Vi försöker hålla avstånd, aldrig ta tag i kläderna, tala lugnt och sansat. Vi säger till en gång, sedan en andra gång och sedan säger vi att vi får tillkalla säkerhetsvakt eller polis. Och vi försöker vara konsekventa med att göra det, säger Ulrich Wollrab.

Ulrich Wollrab anser förstås att det är oacceptabelt att bli slagen eller hotad på jobbet men framhåller att den sociala delen av arbetet som bibliotekarie samtidigt är viktig.

– Innan du kan få någon att läsa en Nobelpristagare måste du få den att befinna sig på en nivå där man kan ta till sig information. Att skapa kontakt, visa att personen är sedd, att hjälpa till – men också att visa när ett beteende inte fungerar på biblioteket.