Kunskapen skräddarsys

Porträtt.På Södersjukhusets bibliotek i Stockholm är patienternas läsning inte ­längre verksamhetens kärna. I stället understödjer man medicinsk forskning, ­utbildning och kliniskt ­arbete. ”Det handlar om att ge patienterna bättre och säkrare vård”, säger chefsbibliotekarie Rebecca Bachmann.

26 juni 2019 av Stefan Westrin
Biblioteket på Södersjukhuset ser ut som ett rätt vanligt litet biblio­tek, men bara någon procent av bibliotekets verksamhet är fysisk och analog. Till största delen jobbar personalen i olika medicinska digitala databaser. Foto: Sofia Runarsdotter

Bibliotekschefen Rebecca Bachmann låser upp biblioteks­dörren i Södersjukhuset och tar in vagnen med de böcker som lämnats tillbaka under helgen. Hon ställer sig vid informationsdisken och börjar registrera dem som återlämnade. Några män kommer in och frågar efter tidningarna. De ger intryck av att ha vankat omkring i sjukhuskorridoren ett tag i väntan på att dörren skulle öppnas.

Rebecca Bachmann

Bor: Bagarmossen, Stockholm

Ålder: 46

Fritid: Älskar att träna. Mest att simma riktigt långt i öppna vatten. Det får gärna vara kallt också.

Familj: Man, två barn och en stor röd katt.

Måndagsmorgnar kan vara rätt hektiska här, särskilt i början och slutet av skolterminerna när listorna med reserverade böcker kan vara långa att gå igenom. Men i dag är det ovanligt lugnt. Rebecca öppnar posten och registrerar vilka böcker som kommit från Danderyds medicinska bibliotek och Karolinskas olika bibliotek i Huddinge och Solna, de bibliotek som de samarbetar och bland annat delar bestånd med. Men rutinerna är inte mer arbetskrävande än att hon också hinner prata med besökarna och också visa upp lokalerna.

Biblioteket är till för sjukvårdspersonal, studenter, patienter och anhöriga. De har en barnavdelning och kursböcker och en lånedator och utlåningspaddor och film och cd-skivor och ljudböcker. Samtidigt avslöjar den fysiska platsen här en liten bit in i korridoren rakt in från huvudentrén i själva verket väldigt lite om all den verksamhet de faktiskt har här, säger Rebecca Bachmann.

Sökuppdrag, undervisning och support har prio ett på Södersjukhusets bibliotek. Blir det sen tomt i infodisken hoppar chefen in själv. Foto: Sofia Runarsdotter

Hon beskriver den medicinska världen som ”en ständigt forskande organism”. Den ger ­ständigt nya rön, vilket ger ständigt nya kunskapslägen, vilket innebär att de som jobbar inom vården hela tiden måste hålla sig uppdaterade och vara beredda att förändra sitt sätt att arbeta. Rebecca säger att en av sjukhusbibliotekariens viktigaste uppgifter är att kunna fånga in det aktuella kunskapsläget, och sedan sortera, strukturera och presentera det på bästa sätt för den som behöver ha koll på det.

Forskningsmaterialet ligger mest i olika digitala databaser. Och det förhållandet bygger självklart på idéer om tillgänglighet och åtkomlighet. Men den enorma och oupphörligen växande tillgången till information kan förstås också, i sig, utgöra en svårighet för dem som söker den, påpekar Rebecca Bachmann:

– Jag älskar ju den här världen. Genom din ­dator kan du hitta miljontals tillgängliga ­resurser som presenterar evidensbaserat ­material, det är en fantastisk möjlighet. Samtidigt ställer det förstås stora krav på den som vill hitta den, krav som både kan handla om kunskaper i informationssökning, men också på tid, som ju är en bristvara för vårdpersonal, säger Rebecca Bachmann.

I den här rymden av information är sjukhusets bibliotek ett nav och de medicinska bibliotekarierna är sjukvårdspersonalens och studenternas experter och guider på området. Just den här måndagsmorgonen sitter två av bibliotekets sex bibliotekarier och förbereder en utbildning för sjukhusets personal på ögonkliniken, en annan arbetar med en beställning av specifik information från en annan klinik, och två andra ägnar sig åt biblioteksdatabasen.

– Sökuppdrag, undervisning och support går först. Om det sedan blir problem med bemanningen i informationsdisken så får jag fixa det, säger Rebecca Bachmann.

Men det är inte så att hon alltid står här i informationsdisken för det. Det finns två timvikarier som hon kan ta hjälp av för att ­biblioteket ska kunna ha öppet sex dagar i veckan. Men hon tycker om att ta några timmar då och då, för att hålla koll på hur verksamheten utvecklas.

Hon är själv arkeolog och historiker i botten, innan hon tog examen i informations- och biblioteksvetenskap i Borås, och hon började jobba som bibliotekschef här för fem och ett halvt år sedan. Då hade hon tidigare jobbat som utvecklingsledare på regionbibliotek, med särskild inriktning mot specialbibliotek som låg i fängelser, i sjukhus, inom äldreomsorg och i socialt uppsökande verksamhet. Där jobbade hon med utredningar som gällde just sjukhusbibliotek, så hon hade viss inblick redan då. När hon väl kom på plats insåg hon ändå att:

– Jag kunde inte den här verksamheten! Men jag har fantastiska kolleger, och man lär sig med tiden.

Hon säger att den största skillnaden nu jämfört med när hon började här är hur de lägger upp arbetet mot alla dem som jobbar på sjukhuset. Då hade de allmänna kurser där personal från olika avdelningar fick komma och sätta sig in i informationssökning. Nu skräddarsyr de i stället allt sådant efter avdelningarnas önskemål. Avdelningarna väljer själva ämne och avgränsningar, och även sådana detaljer som hur många minuter de vill att utbildningen ska vara. Sedan sätter sig bibliotekarierna in i ämnesområdet och börjar förbereda.

Har det inneburit några problem att ställa om till helt skräddarsydd verksamhet, undrar man ju då.

– Jag tror att man inte får tänka så, säger Rebecca Bachmann.

– Utan det man får tänka på är dels: ”Hur ser behovet ut”, och dels: ”Vad är vårt uppdrag?”

Bibliotekariernas sökuppdrag med att få fram medicinsk information och artiklar i databaser och tidskrifter kan ta allt från några timmar till flera år och handla om allt från en enskild patients hälsotillstånd till helt nya riktlinjer från hälso- och sjukvårdsförvaltningen, som bibliotekarierna också servar med information. Och det handlar inte bara om att visa människor smarta söktermer eller relevanta databaser, utan ofta också om att sammanställa själva underlaget efteråt.

– När det gäller studenter får vi inte göra just det förstås, men åt alla andra gör vi gärna det jobbet också.

– Som bibliotekarie så gör man ju skillnad, i alla sorters bibliotek. Men här är det så tydligt, och så angeläget för så många människor. För det handlar ju i slutänden om att ge patienterna en bättre och säkrare vård.

Medan vi pratar lägger Rebecca böcker i papperspåsar som ska till Danderyd och ­Karolinska, går och hämtar och lämnar böcker i magasinet, kopierar en försättssida i en roman till en gammal stammis, lägger fram dagstidningarna och fyller på stift i en häft­apparat till en besökare som behöver häfta ihop pappersbuntar. En annan stor förändring sedan hon började är att de introducerat en sökportal, hinner hon nämna. Det innebär att det räcker att gå in på en adress för att ha tillgång till alla databaser. Den är dessutom utrustad med proxyinloggning, så att man kan sitta ­hemma och söka, vilket underlättar enormt för ­personalen.

En tjej som jobbar i huset och håller på och ­vidareutbildar sig kommer in och upptäcker att ett av konferensrummen är lediga för ­henne och hennes kollega.

– Vad skönt! Annars måste man sitta uppe på förlossningen och försöka jobba. ”Kan inte ni två sätta på er arbetskläderna och göra lite nytta?” får man hela tiden höra då, säger hon.

En man med kryckor kommer in och bjuder på en pocketbok som han läst ut. Den ställs upp på en snurra ute i korridoren. Där är det fritt fram att ta böcker dygnet runt och lämna dem när de är färdiglästa.

”Tack, hur går det med benet där?” frågar Rebecca.

”Det är som det är, men man får kämpa på, det är det enda som går att göra”, svarar han och rör sig bort mot tidningarna.

Förutom specialistkompetensen i ­medicinsk informationssökning fungerar det här biblioteket också som ett vanligt bibliotek. Många patienter som är på sjukhuset behöver förströelse, men en del av dem har kanske inte energi så att det räcker för att läsa böcker. Då kan filmer eller ljudböcker i många fall passa bättre. Om patienterna inte orkar komma ner så springer bibliotekarierna upp på avdelningarna med det som efterfrågas, och de springer tillbaka och hämtar det igen om det behövs också. Rebecca säger att det är viktigt att det finns en plats på biblioteket som är en fristad för dem.

– Här är en plats där man får vara normal, få vara den man är utan sin sjukdom. Vi har inga vårdkläder på oss och vi ser till det friska hos varje besökare.

Hon säger att man får en relation till ­besökarna.

– När de varit här ett tag så hänger man liksom med i vad som händer.

Det gäller både patienter, forskare och studenter.

– En del kommer in här och pluggar nästan varje dag. Många kommer och tackar oss när de får sina examensarbeten godkända. Då kommer de med blommor och choklad och säger: ”Det här blev min räddning”.