Kvarteret får ett hjärta

Reportage.Östberga i södra Stockholm är ett så kallat utsatt område. Men nu blåser förändringens vindar. Tack vare det nya biblioteket och det nya kulturhuset har människor här fått en mötesplats.

20 december 2018 av Martin Röshammar
Det nya kulturhuset har kommit till efter ett medborgarförslag. Man ville ha ett aktivitetshus där alla var välkomna. Foto: Anna Simonsson.
Det nya kulturhuset har kommit till efter ett medborgarförslag. Man ville ha ett aktivitetshus där alla var välkomna. Foto: Anna Simonsson.

Om några dagar ska Östberga kulturhus invigas med högtidliga politikertal och rundvandring. Det är slutet av augusti och det borras, mäts, skruvas och installeras. Ska skrivbordet verkligen stå där? Bordet sitter fast i golvet, hur flyttar man på det då?

I våras var bibliotekarien Jessica Pellegrini med och skötte pop up-biblioteket inne i skolmatsalen på andra sidan betongtorget. Tanken var att börja knyta kontakten med området, att etablera verksamheten hos de boende här. Men de nådde inte riktigt fram till Östbergaborna.

– Lyckträffen var när jag en särdeles deppig torsdag gick ner till fritids. ”Hej, ni vet väl att vi från biblioteket står i matsalen?” Tio minuter senare var vi invaderade av åttio barn. Vi hade dukat upp med lite pyssel, lite fruktkuddar och lite Paxböcker. Min kollega satt vid datorn och skrev in lån och reserverade så att fingrarna blödde, säger Jessica Pellegrini.

Det var starten på en nära relation till skolbarnen som nu är ”superpepp” på att få ett riktigt bibliotek. Når man bara barnen är det förhoppningsvis lättare att få dit även föräldrarna. I huset ska även öppna förskolan, ett litet kafé, en lika liten scen, ett rum för pyssel och kreativitet, fritidsgård och föreningslokaler samsas om utrymmet. Samarbete är ordet alla återkommer till. Östberga kulturhus är inte stort, det gäller att komma överens.

– Vi från biblioteket är kanske allra mest pepp, eftersom vi inte hade någonting här innan. För de andra har det väl varit lite knöligare att klura fram hur befintlig verksamhet ska funka som bäst här inne, menar Jessica Pellegrini.

Det luktar nytt, oinflyttat. I den del av lokalen där biblioteket ska hålla till står tomma bokhyllor och bord. Det är lite svårt att föreställa sig att här snart ska vara liv och rörelse, pågå bokdiskussioner, arrangeras författarsamtal, bokcirklar, skrivkurser och att de helt vanliga biblioteksdagarna ska radas på varandra.

Än dröjer det ytterligare ett par veckor innan huset verkligen ska tas i bruk. Ute på torget ropar banderoller ut att snart öppnar Östberga kulturhus.

Anna Ulfstrand är enhetschef för fem bibliotek i söderort, bland annat Östberga. Foto: Anna Simonsson.
Anna Ulfstrand är enhetschef för fem bibliotek i söderort, bland annat Östberga. Foto: Anna Simonsson.

Anna Ulfstrand är enhetschef för fem bibliotek i södra Stockholm. Det nya biblioteket i det lika nya kulturhuset på Östberga torg är ett av dem. Östberga är ingen ny bekantskap för Anna Ulfstrand. Hon har arbetat länge i museivärlden, bland annat som etnolog och dokumentationschef på Stadsmuseet i Stockholm. I den rollen var hon projektledare för den utställning om Östberga som gjordes och sedan visades sommaren och hösten 2017. Bilder från förr samsades med sånt som sommarjobbande ungdomar bidrog med. Som en kortlek med bilder på områdets hundägare och deras hundar, en målarbok och lokal kylskåpspoesi.

– På museet var jag mån om att vi skulle vara ute, att vi skulle göra saker på plats. Vi var i Farsta och i Östberga. Projektet här är det roligaste jag har varit med och drivit. Men när det var klart kände jag att jag började längta efter att inte vara en projektmänniska som behövde vara på olika ställen hela tiden, säger Anna Ulfstrand.

Hon är 58 år och funderade över om hon verkligen skulle jobba på museum fram till pensionen. Plötsligt öppnades en möjlighetsdörr. Hon bytte jobb inom Stockholms stad.

– Jag känner att jag blir lite så här… jag gråter nästan. Att jobba på bibliotek är att komma ett steg närmare medborgarna och det är så himla viktigt, inte minst i dessa oroliga tider. Bibliotek är en så grundläggande grej, förklarar Anna Ulfstrand.

I stadsdelen Östberga bor ungefär 5 700 personer och mer än 55 procent av dessa har utländsk bakgrund. Det är nära till stan, men ändå är Östberga lite bortglömt, lite undanskuffat där det ligger på en höjd mellan villaområden och Årstafältet där det nu byggs en helt ny stadsdel.

Kommunikationerna kunde vara bättre, bussarna kunde gå oftare. Mötesplatserna kunde vara fler i området som är uppdelat i en miljonprogramsdel från slutet av 1960-talet och en del, Gamla Östberga, med hus byggda ungefär tio år tidigare. I början på 2000-talet byggdes också ett antal så kallade punkthus och stadsvillor.

Då och då bränns det bilar i området och i augusti förra året mördades en ung man här, mitt på dagen, i ett garage nära Östberga torg. Den händelsen fick Expressen att dra igång sitt stora maskineri och tidningen skrev om hur människor i Östberga är rädda för att gå ut, att ett kriminellt gäng styr det mesta. Jag bor själv i lägenhet i Östberga, några minuters promenad från Östberga torg och jag känner inte igen den bilden. Visst, arbetslösheten är högre här än i Stockholm som helhet, 4,4 procent jämfört med 3,0 procent. Men det finns många eldsjälar, många som vill göra området bättre.

– På kvällen, samma dag förra året som Expressen skrev om rädslan här, invigdes utställningen om Östberga. Det kom 300 personer. Det var det bästa som kunde hända, att det blev så lyckat. Människor i alla åldrar var här. Ett gäng äldre damer trivdes så bra att de inte ville gå hem när vi stängde, säger Anna Ulfstrand.

Östberga kulturhus

Östberga kulturhus invigdes den 16 september 2018.

Huset innehåller bland annat ett biblio­tek, ett kafé, öppen förskola och fritidsgård plus att fältassistenter, Kulturskolan, Fryshuset och diverse föreningar också kommer utnyttja den 730 kvm stora ytan. Namnet Östberga kulturhus röstades fram av Östbergaborna i en tävling som arran­gerades I våras. Bland de namn som inte nådde hela vägen fram fanns Krönet, Höjdens hus och Hjärtat.

Hösten 2016 lämnades ett medborgarförslag in. Östbergaborna ville ha ett kulturhus i centrum, där man skulle kunna samla in aktiviteter för människor i alla åldrar, under samma tak. I september 2017 blev det klart. Staden och bostadsbolaget Svenska bostäder tog ett beslut, Östberga skulle få ett allaktivitetshus.

Efter det följde ett antal så kallade dialog-möten där de boende fick önska, föreslå och diskutera, för att komma fram till ett så skräddarsytt hus som möjligt.

De valde huset där fritidsgården tidigare har huserat på övervåningen. Däruppe finns även bland annat en kiosk och en pizzeria och i den nedre delen av byggnaden, den del där kulturhuset nu finns, där förde tidigare en livsmedelsbutik en allt mer tynande tillvaro med tommare och tommare hyllor. Tio minuters promenad bort, i Gamla Östberga, finns bland annat en butik, en pizzeria och ett bageri/fik.

Den sextonde september öppnas dörrarna på riktigt och solen skiner över Östbergabornas inflyttningsfest. Alldeles utanför entrén tjänstgör ett bord som en liten scen, där står en energisk barnkör, ledd av Carrola Sjöstrom och sjunger om Pippi Långstrump. Personalen bär band som det står ”Östberga Kulturhus” och ”Välkomna” på.

Ganska snart fylls huset med nyfikna besökare och kön ringlar långt ut på torget. Bara 149 personer får vistas därinne samtidigt. Vid hyllan för utländska språk står Fati Kord och Bahram Ashaier och letar efter litteratur på persiska. Jessica Pellegrini förklarar hur personalen har resonerat, att de har hämtat en deposition från Internationella biblioteket med några böcker per språk. ”Det är jättebra om ni har särskilda önskemål. Då kan vi beställa”.

– Åh vad vi har saknat ett bibliotek här. Vi har åkt till Skärholmen tidigare. Det är bra för hälsan att läsa. Jag läser mycket och snabbt så jag kommer nog att vara här ofta, säger Fati Kord med den lilla orkesterns pianoklinkande i bakgrunden.

Rishala Njie ser biblioteket som ett tecken på att Östberga är på rätt väg. Foto: Anna Simonsson.
Rishala Njie ser biblioteket som ett tecken på att Östberga är på rätt väg. Foto: Anna Simonsson.

Hon menar att ett bibliotek och ett kulturhus är en bra början på att göra stadsdelen till ett område där det är mer liv och rörelse och mindre av sovstad. I närheten, på mark där en förskola brann för fyra år sedan, ska antagligen ett hus med 84 studentlägenheter byggas och i bottenvåningen är tanken att en förskola ska flytta in.

Mariana Hormazabal, uppvuxen i Östberga, har hand om Fryshusets tjejgrupp och är jublande glad över huset där de kommer att ha verksamhet och över biblioteket. De tjejer hon träffar har länge önskat ett bibliotek att gå till, ett ställe att få läxhjälp på.

– De vill ha någonstans där de kan plugga ifred. Utan småsyskon i närheten. De har varit på möten, berättat om sina tankar och så plötsligt – ta-da! När jag var ung ville vi ha ett sånt här hus men alla planer rann ut i sanden för femton-tjugo år sedan. Jag fick gåshud när jag kom hit i dag, ler Mariana Hormazabal.

Ute på torget träffar jag Rishala Njie som precis har gått i pension. Han delar numera sin tid mellan Östberga och Gambia. Han har bott här med sin familj sedan 1990 och har varit aktiv i diverse organisationer och intresseföreningar i området. Han hälsar på och snackar med allt och alla.

– Det här huset är ett tecken på att Östberga är på rätt väg igen efter några svåra år. Vi måste ta hand om varandra, vi som bor här, säger Rishala Njie.

Ett par veckor senare möts vi igen, inne på biblioteket. Runt oss sorlar skolbarn. Den före detta behandlingsassistenten Rishala berättar om böcker han läste på svenska när han kom till Sverige, som Vilhelm Mobergs Utvandrarserie.

– Att läsa de böckerna var ett bra sätt att lära sig hur svenskarna hade det förr. Svenskarna har utvandrat de också. Kunskap är så viktigt, säger Rishala Njie och ser nöjd ut:

– När mitt barnbarn kommer och hälsar på, då ska vi gå hit och låna böcker. Man kan ju beställa också, till exempel afrikanska författare.