Läka med litteratur

Porträtt.Böcker och skrivande har gett Pia ­Bergström ­styrka under livets kriser. Nu startar hon Sveriges första ­akademiska utbildning i biblioterapi.

16 juni 2017 av Jennie Aquilonius
Vad gör orden med oss? Den frågan ställer Pia Bergström i höstens utbildning i biblitoerapi. Foto: Ylva Sundgren
Vad gör orden med oss? Den frågan ställer Pia Bergström i höstens utbildning i biblitoerapi. Foto: Ylva Sundgren

När Pia Bergström var 25 år och pojkvännen drack och var otrogen fanns Märta Tikkanen och Mia Berner där som stöd. Två kvinnor som hade gått igenom samma sak. Som speglade henne utan att tala om vad hon skulle göra.

– I perioder i livet när jag inte visste vad jag skulle ta mig till har läsning hjälpt mycket. Litteraturen blev en kompis. Jag är inte den som först och främst söker mig till andra vid motgångar utan jag vill vara ensam, läsa och skriva, säger Pia Bergström med en röst som bär spår av Finland.

Hon sitter i en svart soffa hos den ideella föreningen Bufff, Barn och ungdom med förälder eller familjemedlem i fängelse. Det ligger ett lugn över rummet. Pia Bergström har en lila halsduk virad runt halsen och skrattar ofta. På Bufff jobbar hon som samordnare och har tidigare haft en biblioterapeutisk skrivgrupp för ungdomar. På bordet ligger Du, jag, vi: om att ha en förälder i fängelse, boken som blev resultatet av gruppens skrivövningar. På väggarna sitter ungdomarnas texter inramade.

– Grundtanken i biblioterapi är att använda litteratur och skrivande för att lättare komma åt tankar och känslor. Det hjälper oss att få syn på saker som behöver komma ut, och som vi kanske inte ens visste fanns där.

Pia Bergström

Ålder: 52.

Yrke: Socionom, familjeterapeut och biblioterapiledare.

Aktuell: Kursansvarig för Det biblioterapeutiska arbetssättet på Ersta Sköndal högskola i höst.

Läser just nu: Finska böcker om biblioterapi.

Bok som betytt mest: Min dagbok.

Biblioterapin har Pia Bergström annars sysslat med vid sidan av, även om den börjar ta mer tid i takt med att intresset ökar – särskilt efter uppmärksamheten från både Svenska dagbladet och radions Kulturnytt. I höst arrangerar hon 7,5-poängskursen Det biblioterapeutiska arbetssättet på Ersta Sköndal högskola. Kursen är redan fullbokad med allt från bibliotekarier till psykologer och utvecklingsledare.

På soffbordet ligger böcker och häften om biblioterapi. Pia Bergström har dekorerat med litteratur, precis som hon gjorde för att väcka Bufff-ungdomarnas nyfikenhet. Varje träff började med att deltagarna fick dra ett tankekort med visdomsord och sedan skriva något utifrån det. Pia Bergström använde också texter skrivna av andra unga med föräldrar i fängelse och även självbiografiska böcker. I samma veva kom Jackie Ferms bok Rövardotter, där hon berättar om hur det var att vara dotter till en av Sveriges mest kända brottslingar, Lars-Inge Svartenbrandt.

Foto: Ylva Sundgren
Pia Bergström skriver alltid dagbok på finska. För henne är det känslornas språk. Foto: Ylva Sundgren

– Ungdomarna var intresserade av andra som skrev om livssituationer som liknande deras egen. Även om alla inte var läsare så ville de gärna läsa Jackie Ferms bok. En del av min biblioterapeutiska roll är att hålla koll på vilka böcker som finns och introducera dem. Ibland använde jag en sida eller så i en skrivövning bara för att visa vad boken kunde innehålla.

Deltagarna pratade och skrev om de bitar i böckerna som krokade tag i något inom dem. Att det redan fanns någon som berättat öppet skapade både trygghet och satte igång inre processer. Och här har vi en av delarna i den amerikanska forskaren Caroline Shrodes modell för den biblioterapeutiska processen: identifiering. Ett annat viktigt steg är insikt.

– Det handlar mycket om att reflektera och utforska sina egna tankar. Det var till exempel en tjej som alltid ville läsa upp sina texter, men när vi hade tema våld blev hon nästan inte klar med skrivandet och ville inte läsa högt. Men hon berättade att hon äntligen hade lyckats formulera något som hon haft inom sig länge men saknat ord för.

Pia Bergström ledde gruppen under två terminer. Under den tiden började ungdomarna se sig själva och sina livsberättelser på ett annat sätt. Här spelade gruppen en stor roll, att de fick höra andras ord om den egna historien.

– Då kunde de hitta nya berättelser, som att de till exempel var bra på att skriva. Det handlar om narrativ teori, som utgår från att personen hittar flera dimensioner i sin historia. När ungdomarna jobbade med vissa teman i grupp, och insåg att de inte var ensamma om saker som de skämdes för, lättade känslan av skam.

Biblioteksterapins historia

300-talet före Kristus Det sägs att bland andra Aristoteles såg litteraturen som ett läkemedel för själen.

1200-talet På sjukhuset Al-Mansur i Kairo lästes det högt ur Koranen för patienterna som en del av sjukdomsbehandlingen.

1916 En amerikansk präst myntar begreppet biblioterapi i artikeln A Literary Clinic. Begreppet slog igenom under första världskriget, då militärsjukhus i USA använde skönlitteratur i arbetet med traumatiserade soldater.

1939 American Library Association bildar en kommitté för biblio­terapi.

1949 Den amerikanska forskaren Caroline Shrodes skriver den första doktorsavhandlingen om biblioterapi.

1962 Radiodoktorn Bertil Söderling skriver om boken som läkemedel där biblioterapi är behandlingen i skriften Om vänskapen med böcker och ordens läkedom.

1981 Föreningen för biblioterapi, den första europeiska organisationen för biblioterapins främjande, grundas i Finland.

2012 Biblioterapi lanseras på bred front i Sverige genom teve­programmet Babel.

2017 Sverige får sin första akademiska utbildning i biblioterapi.

Källor:

  • Biblioterapi i ett litteratur­vetenskapligt perspektiv
  • Läsa, läka, leva! Om läsfrämjande och biblioterapi
  • Biblioteket – själens läkehus? En studie om biblioterapi på̊ folkbibliotek och Wikipedia

Själv reagerade Pia Bergström fysiskt när hon läste om biblioterapi för första gången 2010. Eller litteraturterapi som det kallas i Finland (artikeln var publicerad i en finsk läkartidning). Händerna började skaka. Inte bara det att alla hennes erfarenheter, utbildningar och intressen knöts ihop till ett gemensamt tema, det fanns dessutom andra som ägnade sig åt att läsa och skriva i organiserad form och hade gett det ett namn. Hon sökte sig snabbt till tangentbordet och hittade en utbildning som den finska Biblioterapiföreningen ordnar i samarbete med Helsingfors universitet.

– Jag anmälde mig direkt, utan att fundera på om jag hade råd eller om det var praktiskt möjligt.

Och i höst ska hon alltså själv se till att Sverige får sin första akademiska utbildning i biblioterapi.

Pia Bergström lägger ett utkast av kursplanen på bordet. Hon ska undervisa om det arbetssätt som används i Finland, utifrån kulturpsykologen Juhani Ihanus bok Att tiga eller att tala: litteraturterapi – ett sätt att växa. I Sverige är biblioterapi ett relativt nytt begrepp men i Finland har litteraturterapi funnits sedan 1970-talet och används inom en rad områden som anhöriggrupper, skola och sjukvård.

– I Finland handlar det inte bara om att läsa skönlitteratur, som det ofta gör i Sverige, utan du kan kombinera olika sorters texter och uttryck, till exempel skrivande. De utgår också mycket från ett grupptänk, att deltagarna gör något tillsammans runt texterna.

Hon ska också berätta om skillnaden mellan klinisk biblioterapi, som används i behandling av till exempel psykoterapeuter, och humanistisk biblioterapi som handlar mer om personlig utveckling men som kan ha terapeutiska effekter – som att lätta på känslan av skam.

Det gäller att hålla balansen. För mycket fokus på terapi riskerar att skrämma bort bibliotekarier och lärare, för lite kan få psykologer och psykoterapeuter att dra öronen åt sig. Pia Bergström upplever att området terapi är minerad mark i Sverige.

– Det väcker mycket. Så fort någon säger terapi blir reaktionen ”Men vad finns det för risker?” och ”Vi jobbar väl inte med terapi inom biblioteket?” Samtidigt finns det hur många terapier som helst: nagelterapi och hundterapi.

Hon upplever att många försvarar sitt eget område i stället för att se det som att olika aktörer erbjuder olika alternativ. Pia Bergström säger att biblioterapin inte heller är tänkt att ersätta andra metoder utan vara ett komplement.

– I Finland har litteraturterapin lyckats öppna för olika professioner som sedan samsas under ett begrepp. Alla utvecklar det åt varsitt håll, men föreningen samlar ihop och informerar om olika sätt att jobba. Det finns liv i det hela.

Foto: Ylva Sundgren
Foto: Ylva Sundgren

På utbildningen vid Ersta Sköndal ska Torsten Pettersson, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, presentera forskning om biblioterapi. Det finns ännu inte många studier på området i Sverige. Men forskare vid Göteborgs universitet har undersökt skönlitteraturens effekt på en mindre grupp sjukskrivna kvinnor, som bland annat kände sig stärkta av att läsa. En studie av terapeutiska läsgrupper på folkbibliotek i Storbritannien visar också att cirklarna hade positiva effekter för till exempel självkänsla och deltagande i lokalsamhället.

Med på kursen finns också en psykoterapeut och en person som undervisar i litteraturterapi vid Helsingfors universitet.

En av föreläsarna är Nina Frid, bibliotekarie och handläggare för läsfrämjande vid Kulturrådet. På utbildningen utgår hon från sin bok Läsa, läka, leva: om läsfrämjande och biblioterapi. Skillnaden mellan en vanlig bokcirkel och en terapeutisk, menar Nina Frid, är att den senare fokuserar på vad boken gör med oss, snarare än på samtal om ett litterärt verk.

Hon tycker att biblioterapi är aktuellt för biblioteken av två anledningar: psykisk ohälsa och läsfrämjande. Att människor mår dåligt behöver inte alltid vara kopplat till sjukdom, det kan bero på saker som är en naturlig del av att vara människa: förluster, kärlek, svåra förändringar och kriser.

– Skönlitteratur är ett fantastiskt sätt att bryta tabut att prata om det som inte är lyckligt. Det här är också läsfrämjande. Olof Lagercrantz har sagt att behovet av läsning måste komma inifrån. Människor som befinner sig i kris eller förändring vill gärna läsa om det eller möta andra som också har det så. Det kan leda dem till läsningen och litteraturen, säger Nina Frid.

I det lugna rummet på Bufff:s kontor säger Pia Bergström att biblioterapi kan vara hälsofrämjande. Hon har själv hämtat mycket styrka ur att läsa och skriva, hennes dagbok daterar tillbaka till första klass.

Det kom också ett mejl från en mamma. En mamma som tackade för skrivgruppen som hade gjort hennes dotter starkare och modigare.

– Dottern kunde formulera sig på ett annat sätt, och stå upp mot andra familjemedlemmar när det blev konflikt, säger Pia Bergström.