Ingår i temat Plats för nyanlända

Plattform för lärande

I Sölvesborg finns bostäder men ingen sysselsättning. Därför tar biblioteket rollen som lärcenter för dem som studerar på distans. En plats där man kan få språk-, studiestöd och inte minst sällskap.

9 mars 2017 av Ann Persson
Mohanad Monawar (t.v) är projektledare för lärcentret där andra nyanlända som Badi Alchabi och Amer Ali Samer ska få hjälp att utveckla sina kompetenser för den svenska arbetsmarknaden. Foto: Sara Johari
Mohanad Monawar (t.v) är projektledare för lärcentret där andra nyanlända som Badi Alchabi och Amer Ali Samer ska få hjälp att utveckla sina kompetenser för den svenska arbetsmarknaden. Foto: Sara Johari

Varför lämnar så få ut sitt telefonnummer? Alla säger i stället ’du ska få min mejladress’”, frågar Mohanad Monawar och kramar sina två mobiltelefoner.

– Den här är ’mycket privat’, men den här är öppen för alla. Jag är alltid tillgänglig för hela världen.

Mohanad Monawar börjar förstå sig på de sociala koderna för hur man administrerar och organiserar i Sölvesborg, även om det kan vara en hög tröskel att författa ett mejl för den som har svenska som sitt andra språk.

Entrén till Sölvesborgs bibliotek. Foto: Sara Johari
När ett par hundra asylsökande placerades
i Sölvesborg för ett par år sedan fick biblioteket en central roll. Foto: Sara Johari

I Syrien ledde Mohanad Monawar företag som arrangerade mässor runt om i arabvärlden, främst i Dubai. I januari fick han sitt första jobb i Sverige, som projektledare för det lärcentrum för nyanlända som Sölvesborgs bibliotek vill bli.

Sölvesborg är en liten kommun, där den öppna arbetslösheten ligger någon procent över riksgenomsnittet och andelen högskoleutbildade är låg. Det är långt till närmsta universitet, och högskolor med ett begränsat utbud ligger ett par mil bort.

– Här finns få jobb, men vi har billiga bostäder. Därför kan Sölvesborg bli en plats för nyanlända som vill studera på distans. Man kan bo bra under etableringsfasen och komplettera sin tidigare utbildning eller påbörja en helt ny yrkesbana, säger Sofia Lenninger, kultur- och biblioteks-chef i Sölvesborg.

Biblioteket i Sölvesborg rymmer redan ett mindre lärcentrum för distansstudenter, en grupp som i dag utgör 27 procent av alla högskolestudenter.

När Sölvesborg för ett par år sedan gick från att ta emot fem-sex nyanlända om året, till uppemot 150 per år, fanns det ytterligare behov av att stärka folkbibliotekets roll för utbildningen, menar Sofia Lenninger.

Framför sig ser Sofia Lenninger ett bibliotek, som är en plattform där nyanlända får kontakt med högskolor, och en plats som erbjuder en lugn studiemiljö och viss handledning, även om bibliotekarierna aldrig kan bli lärare.

– Redan i dag hjälper vi till med datorhandledning. Många nyanlända saknar den digitala kompetens som krävs i det svenska samhället. Det gäller även drivna och välutbildade personer. Först i mötet med de nyanlända ser vi vad som behövs, säger Sofia Lenninger.

Sofia Lenninger. Foto: Sara Johari
Sofia Lenninger. Foto: Sara Johari

Det krävs snabba fötter för att ta emot nyanlända. Sommaren 2014 skrev lokaltidningarna att ett transitboende för 300 asylsökande skulle öppnas i kommunen. Någon dag senare fick biblioteket frågan av kommunens samordnare vad de kunde bidra med. Böcker på arabiska och andra språk ordnades fram, kartor och broschyrer delades ut och det hölls sångstunder på lätt svenska ute på boendet. Behovet var enormt, men det lilla folkbibliotekets resurser begränsade. Därför bestämde biblioteket sig för att helt enkelt fråga de nyanlända vad de behövde allra mest.

Skönlitteratur på modersmålet kom inte särskilt högt på önskelistan. Stressen under väntan på uppehållstillståndet och oron för familjen därhemma gjorde det svårt att koncentrera sig på romanläsning. Rapporten visade istället att de flesta önskade sig en plats där de i lugn och ro kunde studera, förbättra sina digitala kunskaper och få stöd i studierna.

Vid ett av de runda borden som står utplacerade mellan bokhyllorna på biblioteket sitter Anaam Abdi böjd över sina skolböcker. Första året på gymnasiet kräver mycket läxläsning.

– I min familj är vi nio personer. Det är omöjligt att koncentrera sig hemma, och jag blir hela tiden avbruten av att någon ber mig göra något annat. Därför har vi bestämt hemma att jag ska gå till biblioteket på måndagar, onsdagar och fredagar, säger Anaam Abdi.

Anaam Abdi. Foto: Sara Johari
Anaam Abdi sitter tre dagar i veckan på biblioteket för att hinna göra sina egna läxor och inte bara syskonens. Foto: Sara Johari

Hennes koncentration känns i luften, och andra besökare tassar förbi.

Det blivande lärcentret finansieras med regeringens extrapengar för integration av nyanlända. I december fick Sölvesborgs bibliotek 250 000 kronor från Kulturrådet av det tillskott på 10,5 miljoner kronor som regeringen gav till folkbiblioteken. Ytterligare 200 000 kronor kommer från den halva miljard som regeringen gav till kommunerna för att nyanlända snabbare ska komma in i samhället. När kommunen fördelade pengarna, var Sverigedemokraterna emot hela förslaget.

– Omvärldens bild av Sölvesborg är att det bara finns sverigedemokrater här. Men det är nästan 80 procent som vill något annat, säger Sofia Lenninger.

Mohanad Monawar. Foto: Sara Johari
Mohanad Monawar. Foto: Sara Johari

Mohanad Monawars första uppdrag som projektledare är att fånga upp de nyanlända som nu tar det första steget på SFI, och tillsammans med dem ta reda på vilket stöd de vill ha. Projektet vänder sig asylsökande, men främst till de drygt 300 nyanlända som bor i kommunen.

– De behöver ett jobb! Och jag vet precis hur de känner sig, säger han.

Mohanad Monawar. Foto: Sara Johari
Mohanad Monawar. Foto: Sara Johari

På asylboendet i Orrefors blev han nära vän med Badi Alchabi och Amer Ali Samer.

Nu sitter vi här på biblioteket i Sölvesborg runt ett furubord med ett gigantiskt ljusträd snidat enligt blekingsk hemslöjdstradition.

För att försäkra sig om jag har uppfattat det svåruttalade namnet på den småländska glasbruksorten höjer Badi Alchabi ett dricksglas och knackar på det med nageln.

Det var många män som tog sig ensamma från krigets Syrien över Medelhavet till Sverige. De delade väntan och oron för familjerna där hemma. När frun och barnen kom hit ett par år senare tipsade de varandra om att det finns billiga lägenheter i Sölvesborg.

– Jag brukar gå hit till biblioteket med mina döttrar, som är 5 och 8 år. Vi lånar barnböcker, och de lär sig snabbt genom att läsa de små historierna på svenska, säger Amer Ali Samer.

Nu vill han läsa mer svenska och han funderar på om det finns behov av stuckatörer, eftersom han la gipsdekorer i lägenheter i Damaskus före kriget.

I Homs arbetade Badi Alchabi som brandman på dagen och som bröllopsfotograf på kvällen. Sitt första jobb i Sverige ordnade han själv genom att hyra en snabbmatsvagn och ett par kvadratmeter på torget i Bromölla.

– Fakturor, fakturor, fakturor, säger han och berättar att han fick lägga ner. Det som återstår är hyran som skall betalas året ut för markplätten på torget.

Är det en bibliotekaries jobb att svara på frågor om hur vägen ska gå vidare för Badi Alchabi och Amer Ali Samer?

– I bibliotekariens uppdrag att sprida samhällsinformation ingår det att lotsa våra besökare vidare så att de får svar på sina frågor, och jag räknar med att vi ska samarbeta med Arbetsförmedlingen och högskolornas studievägledare, säger bibliotekschefen Sofia Lenninger.

Foto: Sara Johari
Här förväntar sig medborgaren att få upplysningar om de mesta. Till exempel vilka av skogens svampar som är ätliga. Foto: Sara Johari

Den som står bakom disken på ett bibliotek måste vara beredd på vilka frågor som helst, menar hon.

– Det är inte bara nyanlända som frågar om hur man hittar en bostad eller vill få hjälp att översätta ett brev från någon myndighet. Dagen efter ett föredrag om svampar kom en äldre man och tömde en papperskasse på disken och frågade vilka av hans svampar som var ätliga.

Folkbiblioteken ska ju även bidra till det livslånga lärandet, påpekar hon.

– Nu finns det en stor grupp nya människor i Sverige och då måste vi anpassa oss efter det.