För vem katalogiserar biblioteken?

Debatt.Allt fler kommunala bibliotek har börjat katalogisera själv med egen personal. Det går ut över verksamhetens kärnuppgift, skriver BTJ:s vd Anette Grönroos.  

Debatt
28 november 2019 av Anette Grönroos, vd BTJ
”Det vore olyckligt om Sveriges bibliotek övergav en fungerande modell för att återskapa ett problem som löstes i mitten av förra seklet”, skriver BTJ:s vd Anette Grönroos. Foto: BTJ

För en tid sedan påbörjades samtal mellan biblioteken i Stockholm, Göteborg och Malmö. Målet med samtalen är att bygga upp ett fördjupat samarbete kring katalogisering av bibliotekens bestånd, det vill säga alla böcker, tidskrifter, musik och annat som står på deras hyllor och finns i deras digitala molntjänster.

Anledningen till samarbetet är att alla biblioteken har flyttat hem arbetet med att katalogisera, en tjänst som de tidigare köpte från BTJ. Eftersom alla bibliotek arbetar med begränsade resurser har det utökade katalogiseringsarbetet inneburit att storstadsbiblioteken har fått prioritera bort annat. Särskilt Stockholms stadsbibliotek som har belagts med omfattande sparkrav från det politiska styret.

Katalogiseringen måste utföras. Utan pålitliga data om bibliotekens samlingar blir de oöverblickbara och otillgängliga. Därför är folkbibliotekens anslutning till den nationella katalogen Libris högst välkommen. Men det får inte bli på bekostnad av bibliotekens kärnuppgift: att tillhandahålla kunskap till medborgarna och uppmuntra till läsning. Det är det som riskerar att bli priset när effektiv centralisering hos BTJ överges för att bygga upp kontorslandskap med katalogisatörer – ett system som övergavs för snart 70 år sedan.

Frågan är nämligen inte ny. Redan 1949 föreslog en statlig utredning att Sveriges bibliotek skulle centralisera sin katalogisering. Då anfördes växande arbetsuppgifter och brist på kvalificerad personal som skäl. Argument som blivit aktuella igen sedan de kommunala biblioteken åter tagit över uppgifterna. Och den senaste biblioteksutredningen från mars i år anför också att folkbiblioteken bör få mer centralt stöd i sitt katalogiseringsarbete. Ett eko av det behov som skapats när katalogavdelningarna spritts ut över Sverige.

Det är klart att BTJ, som är en privat näringsidkare, här talar för egen sak. Men BTJ skapades och verkar för alla Sveriges bibliotek. Och det som driver oss är en utveckling av svensk biblioteksverksamhet. Det är en symbios och ett samarbete som har byggts upp över snart 90 år och som har givit fler bibliotekarier tid att möta låntagarna ansikte mot ansikte.

Det vore olyckligt om Sveriges bibliotek övergav en fungerande modell för att återskapa ett problem som löstes i mitten av förra seklet. Ett problem som återigen kommer kräva en lösning.