När ingen förs till häktet

Vad händer om polisen ser en när man går mot röd gubbe? Mina barn brukade fråga när de var mindre. Tja, de säger väl ungefär att man inte får det, svarade jag då. ”Men vad då, sätter de en inte i finkan?”  ”Nä.”

Ledare
13 april 2018 av Annika Persson

 

Knytblus1
Annika Persson #knytblus

De gör ju inte det. Och att förklara att något kan vara förbjudet fastän det inte finns någon påföljd var inte så lätt. Hur är det förbjudet då? Det blir ju liksom lite meningslöst alltihop. Numera frågar de inte längre när vi passerar det där övergångsstället där alla går mot rött.

När det gäller bibliotekslagen är det lite likadant. Om man bryter mot den så kommer polisen inte att ingripa. Det finns inte ens någon polis. Det finns bara Kungliga biblioteket som kollar att du har en plan för hur du ska bete dig. Och så finns det kommunrevisorer som du kan klaga till om du tycker att kommunen inte lever upp till sina åtaganden. Men det är inte lätt att få rätt.

När Kungliga biblioteket i två rapporter (Migration och språklig mångfald2017 och Biblioteken och de nationella minoritetsspråken 2018) nu har visat att det svenska biblioteksväsendet lämnar mycket att önska både när det gäller migration och mångspråk och de nationella minoritetsspråken finns det inte riktigt någon att klaga till. Ingen som kommer att dela ut något väl avvägt straff och följaktligen ingen som kommer att förlora ansiktet eller föras till häktet.

Lästips

Har du börjat tvivla på demokratin? Stina Oscarson tar den föredömligt tillbaka i nya Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig. Läs gärna med unga!

Samtidigt finns det hopp. I den nationella biblioteksstrategin skriver samhällsanalytikern Carlos Rojas om en migration som bara har börjat, om att vi inte kan pusta ut med att den stora flykting­vågen är över. Vi har visserligen stängt våra egna gränser (tillfälligt?), men runt omkring oss fortsätter migrationen i oförminskad omfattning. Det gäller att fatta läget och planera för en framtid med många språk. Enligt Rojas var det inte omfattningen som var det stora problemet i kommunerna – utan bristen på planering.

I det här numret har vi hälsat på hos en av alla de bibliotekarier som fattat läget med språken. Det är Sara Gagge på Polhemsskolan i Gävle. I hennes skola talar barnen 48 språk och det finns medier på drygt hälften. Tre skolor har hjälpts åt att förbättra beståndet som de nu delar.

Vi frågar också vad som händer hos en av nyckelspelarna när det gäller mångspråk, Internationella biblioteket, som stått utan ordinarie chef i ett drygt år och nu står inför en ny uppdragsförhandling med Kungliga biblioteket. Nationella strategin talar för att deras roll förstärks framöver.

Vågar man hoppas på grön gubbe?