Plan S riskerar forskningens frihet

DEbatt. När ledningen för Uppsala universitet ger sig in i ­debatten om Plan S har de fyra starka invändningar. Det gäller forskningens frihet och kvalitet och att inte göra forskarna till slagträn i kampen mot förlagen.

Debatt
24 april 2019 av Ledningen för Uppsala universitet: Eva Åkesson, rektor, Anders Malmberg, prorektor, Katarina Bjelke, universitetsdirektör, Stellan Sandler, vicerektor, Torsten Svensson, vicerektor, Johan Tysk, vicerektor
Från vänster: Torsten Svensson, Stellan Sandler, Katarina Bjelke, Johan Tysk, Eva Åkesson och Anders Malmberg. Foto: Mikael Wallerstedt och Uppsala universitet.

Öppen tillgång har diskuterats under ett antal år. Inte alltid i särskilt förpliktigande form. Men med Plan S, som presenterades av ett antal tunga forskningsfinansiärer i september, har frågan nu ställts på sin spets.

På en nivå är vi överens. Öppenhet ligger i forskningens natur. Forskningsresultat publiceras för att få spridning, kunna läsas och diskuteras med andra forskare och i förekommande fall av en bredare allmänhet. På en annan nivå går uppfattningarna starkt isär.

Det gäller särskilt synen på dagens publiceringslandskap. Inom de flesta forskningsfält finns en gemensam och djupt förankrad syn på vilka tidskrifter som räknas till de främsta, och i dessa strävar forskare i hela världen efter att publicera sina bästa artiklar. Det kan vara helt avgörande för den akademiska karriären att lyckas publicera sig där. Långt ifrån alla dessa tidskrifter fyller i dag de krav på öppen tillgång som Plan S ställer. Vissa av dem, men inte alla, ägs av de stora förlagshus vars monopolliknande ställning och ständigt ökande priser med rätta upprör oss.

Plan S försöker åstadkomma en global och generell övergång till en ny affärsmodell inom all akademisk publicering, där tidskrifter tar betalt av de som publicerar i stället för av dem som läser. Om denna modell har förutsättningar att slå igenom globalt vet ingen i dag. Det är ett av problemen. Två mäktiga intressen står emot varandra – tunga forskningsfinansiärer i ena ringhörnan och mäktiga mediekonglomerat i den andra.

Universiteten har hittills inte tagit någon framträdande roll i diskussionen. Det bör vi nog göra. Vårt ingångsvärde bör då vara att med respekt för forskningens frihet understödja en omställning mot öppen tillgång som bidrar till kvalitet och relevans, och motsätta oss förslag som begränsar forskningens frihet och/eller undergräver dess kvalitet och relevans.

I ett sådant perspektiv ser vi fyra invändningar mot Plan S, utöver att tidsplanen är orimligt pressad.

  • Plan S äventyrar forskningens frihet

En viktig del av forskningens frihet är att forskare har rätten att fritt välja publiceringsform. I Sverige är denna rätt till och med lagstadgad.

  • Plan S löser bara delar av problemet

Plan S anger en väg som förvisso om den genomförs ger öppen tillgång, men som inte garanterar lägre kostnader och som har oklara effekter på innovation och kvalitet. Argumenten för att denna väg skall vara allenarådande är inte övertygande.

  • Plan S underskattar kvalitetsfrågan

Välfungerande publiceringssystem driver kvalitet och vetenskaplig meritering bygger i betydande grad på publicering i väl fungerande kanaler. Plan S underskattar värdet av den investering som över tiden gjorts, ytterst av forskarsamhället som helhet, för att etablera tidskrifter av högsta kvalitet. Man kan inte bortse ifrån om vetenskapliga arbeten publiceras i tidskrifter med rigorösa kvalitetskrav eller i kanaler som präglas av motsatsen. Dagens publiceringssystem har som en positiv bieffekt bidragit till de standardiserade publiceringsdatabaser som ligger till grund för bibliometrisk analys. Plan S riskerar att skapa en skevhet i publicerings- och citeringsmönster som påverkar möjligheten att göra rättvisande bibliometriska jämförelser.

  • Plan S ställer forskarna inför målkonflikter

Forskningsfinansiärerna bakom Plan S har, om man hårdrar det, valt att med hot om sanktioner och indragna anslag göra forskarna till slagträn i kampen mot tidskrifterna och förlagen.

Vi borde hellre försöka skapa förändring i vad som är ett under lång tid utmejslat sammanhängande system av forskningsfinansiärer, forskare, och redaktioner/förlag. I realiteten bidrar ju kvalificerade forskare, med sin bas vid våra universitet, i systemets alla delar: som utförare av forskning och författare av vetenskapliga publikationer  och som sakkunniga eller ledamöter både i de organ hos finansiärerna som beslutar om anslag och i de tidskrifter som publicerar.

Om vi ska få en bra övergång till öppen tillgång behöver vi fora för gemensam systemförändring i stället för chockterapi som riskerar att ge oönskade bieffekter. Och i stället för att låsa fast en väg framåt borde vi uppmuntra en mångfald av vägar att nå öppen tillgång. Det vill vi uppmuntra de svenska finansiärer som ställt sig bakom Plan S att överväga.

Texten är tidigare publicerad i en längre version på Uppsala universitets rektorsblogg.

Läs mer: 

Forskare kritiska till Plan S