Plötsligt bar alla på böcker

Debatt.Pressad av snäva resurser, stora behov och till råga på det ett nedlagt bibliotek startade skolbiblioteksutvecklaren Åsa Lundholm en lässtrategi för Valstaskolan i Märsta. Ett arbete som resulterade i att till och med de mest inbitna ickeläsarna började bära runt på varsin bok.

Debatt
20 augusti 2018 av Åsa Lundholm, bibliotekspedagog på Valstaskolan.
Åsa Lundholm. Foto: Hans E Ericson.
Åsa Lundholm. Foto: Hans E Ericson.

Jag har arbetat som bibliotekspedagog på Valstaskolan – en högstadieskola i Märsta, Sigtuna kommun – i drygt tolv år. Under dessa år har läsandet bland ungdomar minskat överlag, samtidigt som läsningens betydelse blivit såväl en nationell som lokal fråga. Sammansättningen av elever på vår skola har följt den nationella trenden av ökad segregering. Nästan alla våra elever har antingen utrikesfödda föräldrar eller är själva födda i ett annat land. En stor andel är nyanlända. En god läsförmåga är helt avgörande för att de ska lyckas med skolan. Samtidigt är det mycket annat som ska hinnas med under ett läsår.

Därför har jag funderat på två saker: Hur ökar vi elevernas lästid utan att det tar för mycket tid av annan undervisning och hur arbetar vi kulturskapande för att gynna goda läsvanor? Jag har förstås inga heltäckande svar, men i höstas arbetade vi fram en ny strategi som trots sin enkelhet har visat sig få oväntad god effekt.

För det första bestämde vi att all ”mellantid” ska bli lästid. Mellantid uppstår i glapp mellan olika moment. Till exempel när en elev skrivit klart ett prov innan man får lämna salen, när en lärare får ett oplanerat vikariat eller när en elev är klar med ett arbetsområde före alla andra.

För det andra flyttade vi det implicita ansvaret att stimulera till läsning – utöver ordinarie undervisning – från svensklärarna till att explicit bli ett ansvar för kontaktlärarna.

Det ligger i alla lärares intresse att eleverna har goda läsvanor, oavsett ämne. Kontaktlärarna fick därför i uppgift att kontinuerligt följa upp att deras elever har en bok och jag servade eleverna med böcker.

Och jag fick jobba hårt. Eleverna fick så oväntad fart på sin läsning. Under mina tolv år har det aldrig lästs så mycket. Föga förvånande fick de som redan var läspositiva ökad lust och började spontant diskutera böcker på rasterna. Mer förvånande var att många elever med svårigheter plötsligt började läsa bok på bok. Dessutom blev ”bokbärande” elever en vanlig syn i korridorerna.

Vad tyckte lärarna? De flesta tyckte att det var en bra idé. Många har vittnat om att det underlättar deras planering att alla elever har en bok. Ett par lärare har bett om stöd att motivera en klass eller en specifik elev. Någon enstaka kontaktlärare har inte tagit sitt ansvar på så stort allvar.

Jag tror att det finns flera orsaker till att vår nya strategi fick så god effekt. Lärarna på Valstaskolan är vana vid att ta ett stort kontaktläraransvar för sina elever. Vårt kompensatoriska uppdrag är enormt och all personal känner ett stort engagemang. Det finns starka relationer mellan personal och elever. En annan anledning är att jag jobbat på skolan länge, att jag alltid varit en integrerad del i det pedagogiska arbetet och att jag känner både pedagoger och elever väl. En tredje anledning är att jag lade fram mitt förslag för ledningsgruppen som fattade beslut. Jag informerade sedan alla arbetslagen. Strategin var alltså förankrad på alla nivåer. Dessutom har många elever saknat ”sitt” bibliotek. Vårt kombinerade folk- och skolbibliotek är stängt sedan ett år. När vi hittade andra strukturer för att tillgängliggöra böcker blev det en positiv upplevelse.

Vad har vi då för utmaningar? Vi har rent praktiska svårigheter, som att vår biblioteksfilial är stängd och att vår skola av olika skäl ska läggas ner om två år. Men den svåraste utmaningen tror jag är att hålla fokus under ett läsårs alla skiftningar. Vissa perioder är alla stressade och att lästakten sjunker då är helt naturligt. Med det är ändå viktigt att vi inte låter de nya goda vanorna rinna ut i sanden helt under särskilt intensiva veckor. Och det är det jag funderar på just nu: Hur håller jag som bibliotekspedagog motivationen uppe hos lärare och elever, inte bara hela terminen ut, utan också så att den varar under sommarlovet och är stark i höst när ett nytt läsår börjar?