”Smart strategi lovar framtida segrar”

Debatt. Biblioteksstrategins potential ger svindel. Det skriver tidigare generalsekreteraren i Svensk biblioteksförening Niclas Lindberg som var en av dem som lobbade fram satsningen. Nu bockar han nöjt av 2008 års önskelista i strategins förslag.

Debatt
12 mars 2019 av Niclas Lindberg, tidigare generalsekreterare i Svensk biblioteksförening
Niclas Lindberg. Foto: Per Groth.

Förslaget till nationell biblioteksstrategi är smart. Man har vågat föreslå strukturella åtgärder för framtida segrar istället för en rad kortsiktiga fyrverkerier. Genom sina förslag söker man lägga grunden för ett möjligt nationellt engagemang för biblioteksutveckling som vi ännu inte kan överblicka. Utsikterna över vad det kan innebära svindlar. Att förslagen hotar invanda strukturer och aktörer märks också. Men bra är de:

  • En satsning på stärkta digitala bibliotekstjänster, gemensamt nationellt finansierade, skulle undanröja den påtagliga ojämlika tillgången som i dag råder. Och det skulle ge bibliotekssektorn en samlad kraft i förhandlingar om licenser med mera.
  • Den långsiktiga betydelsen för kompetens- och verksamhetsutveckling inom bibliotekssektorn genom ett nyinrättat fortbildningsinstitut kan inte nog betonas.
  • Ett nationellt kunskapscentrum för skolbibliotek med uppgiften att bland annat utveckla och förmedla ”best practice” och arbeta med metodutveckling är mer än välkommet för att stimulera fortsatt skolbiblioteksutveckling.
  • En nationell biblioteksmyndighet med uppdrag att följa upp den nationella strategin, formulera mätbara mål och formulera förslag på åtgärder och reformer är exakt vad som behövs. Gärna med tillägget att följa upp och utvärdera bibliotekslagens efterlevnad. Av alla förslag är detta för mig det mest viktiga i ett långsiktigt perspektiv. Samlande, starka, professionsorienterade myndigheter på nationell nivå har avgörande betydelse för en sektors utveckling, för att säkerställa jämlik tillgång och evidensbaserad verksamhet. Det är ju rent märkligt att det inom bibliotekssektorn synes finnas ett motsatsförhållande mellan en nationell myndighet och lokal utveckling. Det är ju tvärtom! Är det någon som till exempel tror att vi haft en bättre, mer jämlik, säker och evidensbaserad vård om Socialstyrelsen inte hade funnits?

Att jag för egen del känner att jag kan sluta upp kring det mesta i förslaget är inte konstigt. Det sammanfaller nämligen mer eller mindre exakt med de förslag som Svensk biblioteksförening, Sveriges författarförbund, fackförbundet DIK och Föreningen Sveriges länsbibliotekarier formulerade 2008.

  • Inrätta ett nationellt biblioteksorgan med uppgift att:
  • Följa upp och utvärdera de nationella strategierna och målen.
  • Ta fram, sammanställa och analysera nationell biblioteksstatistik, kvalitetskriterier och kvalitetsindikatorer. Utveckla nationella lösningar för till exempel bibliotekens digitala tjänster, webbtjänster och andra tekniska plattformar.
  • Stimulera biblioteksutveckling.
  • Bedriva kvalificerad omvärldsbevakning nationellt och internationellt.
  • Stimulera utbildning, vidareutbildning och forskning inom sektorn.
  • Fördela statliga medel för biblioteksutveckling, läsfrämjande insatser med mera.
  • Stärk infrastrukturen för digitala tjänster
  • Stärk barns och ungas läsande genom en satsning på skolbibliotek
  • Intensifiera forskning och kompetenshöjning inom biblioteksområdet

Jag hoppas att inte branschens företrädare och vänner drabbas av historielöshet och inte ser den röda tråden mellan kampanjkraven och föreliggande förslag till nationell biblioteksstrategi.

Risken verkar dessvärre överhängande.

Kritikerna samlar sig och synes i mina ögon prioritera fortsatta kortsiktiga satsningar framför strukturella reformer och försvarar egna positioner och roller. Kulturrådet synes mig försvara fortsatt utdelning av statliga medel till sånt som kommunsektorn egentligen borde betala. Kulturrådet skriver i Dagens Nyheter själva den talade meningen: ”Frågan är vad som händer om de medel som i dag används för att möta behov på lokal nivå flyttas till nationella satsningar?”

Ja det är verkligen en bra fråga: vad händer om staten börjar finansiera nationella åtaganden och den lokala nivån tar ansvar för behoven på lokal nivå? Det kan vara början på något bättre.

Som tidigare bibliotekschef ska jag inte sticka under stol med att pengar från den Kulturrådshanterade satsningen Stärkta bibliotek varit välkomna. Men någon långsiktig satsning för framtida segrar är det inte. När anslaget är slut är de slut och då står de lokala biblioteken där lika ensamma som tidigare. I det långa perspektivet lär det varje dag i veckan vara mer klokt att satsa pengarna på att bygga upp de kraftcentrum som den nationella strategin föreslår. Kommer de på plats kommer de över tid att bli goda kämpar för framtida satsningar och förbättringar. Det är min tro. Hoppas den är fleras och att det inte blir till exempel Statens kulturråd och den regionala biblioteksverksamheten som skaffar sig tolkningsföreträde.

Niclas Lindberg är kulturchef i Västerås, var stadsbibliotekarie vid Västerås stadsbibliotek 2016-2018, generalsekreterare i Svensk biblioteksförening 2005-2016 och före detta bibliotekschef i Haninge.