Ingår i temat Rätt kompetens?

Grafik: Så mycket satsas på fortbildning

Alla måste ta ansvar för det livslånga lärandet: du själv, din arbetsgivare och samhället runt omkring. IFLA:s uppdaterade riktlinjer för professionell utveckling kräver att du fyller dina kunskapsluckor och bevakar omvärlden.

4 maj 2017 av Annika Persson Johanna Kvarnsell
Grafik: Sandra Johnson
Grafik: Sandra Johnson

Ambitionen är hög i den internationella biblioteksorganisationen IFLA:s uppdaterade riktlinjer för professionell utveckling. Utgångspunkten är en informationsbransch som förändras i hög hastighet och  en kår som står mitt i flödet. Här ställs krav på individerna att utvärdera sina brister och åtgärda dem, på arbetsgivarna att satsa på att utveckla hela sin personal och inte bara några, på organisationer och lärosäten att utveckla och uppdatera sina utbildningar.

Riktlinjerna är utformade för en bransch som befinner sig under press, säger Jana Varlejs, professor emeritus vid Rutgers University i New Jersey som har lett arbetet i CPDWL, IFLA:s kompetensutvecklingssektion.

– Tekniken utvecklas och förändrar vårt sätt att söka information. Många har en otillräcklig finansiering. Vi ser ökade hot mot yttrandefriheten och samtidigt har politikerna svårigheter att se och förstå hur biblioteken kan bidra i samhället, säger Jana Varlejs.

– Så om bibliotekarierna ska kunna möta nuets och framtidens utmaningar kan de inte bara uppdatera sitt traditionella yrkeskunnande. De måste också utveckla förmågan att visa varför de behövs och stå upp för medborgarnas rätt till starka bibliotek och informationstjänster, säger hon.

I konkreta siffror föreslår IFLA 2 procent av personalbudgeten som ett lämpligt minimimått på fortbildningsinsatserna och att den yrkesmässiga utvecklingen bör få ta 10 procent av de anställdas arbetstid.

– Riktlinjerna kommer säkert att uppfattas som överambitiösa eller svåra att genomföra av somliga, men jag tror att man kan komma långt med samarbete och delad kunskap. Bara det att man funderar över vad som är möjligt kan göra att man plötsligt står redo för start.

Är det inte svårt att göra en plan för alla överallt när förutsättningarna är så olika?

– Det är bättre att fråga var man ska börja och vem man kan få hjälp av. Eftersom jag vet att Sverige kan stå som förebild på många sätt är jag rätt säker på att svenska bibliotekarier har praktiska exempel att dela med andra som vill försöka bygga vidare på deras ramverk.

Men tittar man på investeringarna i föregångslandet Sverige ser det dystert ut. Folkbiblioteken lägger i snitt 0,79 procent av sin personalbudget på fortbildning.

Fotnot: Ordförandeskapet i CPDWL delas av Helsingborgs bibliotekschef Catharina Isberg och Ewa Stenberg på Malmö högskolas bibliotek. De tar gärna emot frågor om riktlinjerna.