Skatten i källarhålan

Det digitaliserade tidningsarkivet på KB rymmer artiklar från mitten av 1800-talet till i dag – en skatt för alla som vill lära av historien. Men bara från tio dedikerade läsapparater. Biblioteksbladets Adam Westin gav sig ut på spaning efter varför det inte kan vara mer tillgängligt.

Djupt i en källare under Humlegården sitter Jonas Ahlberg och Torsten Johansson och tycker att de har utvecklat världens bästa tjänst. Ögonen lyser när de talar om skärpan, precisionen och beständigheten i det digitala dagstidningsarkivet, jämfört med de gamla mikrofilmsrullarna. De säger att de älskar tidningar.

– För att leva sig in i hur man tänkte för hundrafemtio år sedan finns det egentligen ingenting bättre än tidningar. Man lär sig om historien och mänskligheten, säger Jonas Ahlberg på Kungliga biblioteket.

Och visst är tidningar.kb.se ganska fantastiskt. Jag sätter mig vid en av KB:s datorer och testar att söka på min mormors flicknamn och hemort. På en sekund får jag upp en lyrisk recension av min mormors sångframträdande som publicerades i tidningen Norrskensflamman för 65 år sedan. Dessvärre kan jag inte skicka länken till min mamma, eller överhuvudtaget läsa artikeln någon annanstans än på KB:s dataskärmar. Jonas Ahlberg suckar lätt när jag frågar varför det är så. Han har fått frågan oräkneliga gånger.

– Folk frågar när vi ska lösa det här med upphovsrätten, och man får ge något slags blaha-svar eftersom vi inte vet när det blir. Det enda jag kan säga är att ledningen jobbar för fullt för att lösa det.

Sedan den 1 januari 2014 sparar KB inte längre dagstidningar på mikrofilm. För landets fyra pliktbibliotek, samt de 60 folkbibliotek som fram till dess köpte mikrofilmskopior av KB, har omställningen gjort att tillgången strypts. Ingen mikrofilm och ingen digital bibliotekstjänst. Förutom för tidningar äldre än 115 år, som kan läsas från vilken dator som helst.

Under samma vecka i december som jag besöker Humlegården har Kungliga biblioteket tagit upp förhandlingarna med upphovsrättsorganisationen Bonus Copyright Access. Vid förhandlingsbordet sitter biträdande riksbibliotekarie Lars Ilshammar. I ett första steg vill KB lösa avtal för de fyra pliktbiblioteken. På längre sikt hoppas Lars Ilshammar att lärosätesbibliotek och folkbibliotek ska ha full tillgång till tidningar.kb.se.

– I början fanns det nog en förhoppning om att vi skulle få tillgång till materialet för en krona, ungefär som varit fallet med mikrofilmerna. Men det visade sig vara omöjligt från Bonus sida, säger Lars Ilshammar.

Jag åker till Bonnierskrapan nedanför St. Eriksplan. Fjorton våningar upp i en hiss utan knappar sitter Bonus Copyright Access. De förhandlar och fördelar pengar åt 14 organisationer vars medlemmar är upphovsmän eller äger upphovsrätt, såsom Journalistförbundet, Svenska Fotografers Förbund och Tidningsutgivarna. Till exempel är det genom avtal med Bonus som grundskollärare tillåts kopiera upp till 15 sidor av en artikel och använda vid undervisning. Detta var det första avtal de tecknade och unikt i världen.

Bonus bildades 1973. Namnet kommer från orden Bild, Ord, Not, Upphovsrättslig Samorganisation. När KB förhandlar med Bonus Copyright Access rådgör de i sin tur med sina 14 upphovsrättsorganisationer. Det säger sig självt att det blir betydligt enklare än att göra upp med varje enskild upphovsrättsinnehavare.

Vd:n Christer Johansson och förbundsjuristen Mathias Willdal tar emot mig i ett rum med utsikt över Vasaparken.

– Ett vanligt missförstånd är att upphovsrätten lägger hinder i vägen för allting. Så är det ju inte. Den lägger hinder i den mån du inte kan få ett tillstånd, men det kan du oftast få för den här typen av förfoganden, säger Mathias Willdal.

En förutsättning för alla Bonus Copyright Access avtal är att de inte hotar den så kallade primärmarknaden. Det vill säga det sätt som tidningsutgivarna, journalisterna eller fotograferna huvudsakligen tjänar pengar på. Därför regleras materialet av olika begränsande regler och kan bara tillgängliggöras för en sluten krets. När det gäller tidningsarkiv på mikrofilm har det inte funnits något avtal. Men i den digitala eran iakttas betydligt större försiktighet.

Än så länge förhandlar alltså Kungliga biblioteket för att de fyra pliktbiblioteken ska få tillgång till tidningar.kb.se, vilket KB hoppas ska bli klart under våren. Hur ser då chanserna ut för att tjänsten skulle bli tillgänglig på landets skol- eller folkbibliotek?

Inom tre år tror Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski att tidningens digitala prenumeranter kommer vara fler än pappersprenumeranterna. Hittills är de uppe i drygt 80 000 betalande digitala kunder. Jag mejlar Peter Wolodarski och blir uppringd en eftermiddag, det låter som om han färdas i en bil. Det visar sig att arkivet är något som tidningen anser att den behöver inhämta inktäkter från, liksom från övrigt digitalt material. Dagens Nyheter finns till exempel inte längre med i tjänsten PressReader som finns på många folkbibliotek.

– De här databaserna som fram till nu har kunnat använda vårt innehåll till en väldigt låg kostnad – det kommer de inte kunna göra framöver. Om inte vi tar betalt, precis som vi tidigare tagit betalt för den tryckta tidningen, så kommer inte vi kunna producera kvalitetsinnehåll, säger Peter Wolodarski.

Det är lätt att tro att det är Kungliga biblioteket som finansierat digitaliseringen av dagstidningsarkivet. Men det är i huvudsak den löpande digitaliseringen, alltså tidningar från 2014 och framåt, som bekostas av KB. För att digitalisera arkiv så ägnar Jonas Ahlberg och Torsten Johansson och andra på KB mycket tid åt att söka pengar från olika fonder. Men när det gäller tidningar som Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter så har de själva varit med och bekostat digitaliseringen. I DN:s fall var det en investering på knappt fem miljoner kronor.

– Man hade kunnat göra det här på olika sätt. Staten hade kunnat ta ansvar för hela digitaliseringen, men det har inte skett. Enda skälet till att digitaliseringen blev av var att vi gjorde investeringen, som var betydande.

Peter Wolodarski säger att det inte bara är upphovsrättsinnehavarna som bör kompenseras om dagstidningsarkivet blir tillgängligt på fler bibliotek, utan även tidningarna som burit kostnaden för digitaliseringen.

– DN har upphovsrätt och kommer inte att tillgängliggöra gratis. Vi har inte ens rätt att göra det, enligt vårt avtal med Bonus.

För landets folkbibliotek verkar lösningen vara långt borta. Tills vidare samlar biblioteket i Härnösand pappersutgåvor av Tidningen Ångermanland på hög.

– Vi tror att vi har plats för att spara de fysiska tidningarna i fem år till, säger bibliotekarien Eva Myrhage.