Ingår i temat Hotade kulturarv

Små arkiv säkrar varandra

Att något är digitaliserat betyder inte alls att det finns kvar. I USA bildar nu mindre arkiv och bibliotek nätverk för att kunna säkra varandras samlingar.

8 juni 2017 av Max Byström

Hackerattacker, el-avbrott och data som långsamt bryts ner och korrumperas, men även naturkatastrofer, bränder och krig. Listan kan göras lång på hot mot den växande mängden digital data som kommer att bli framtidens kulturarv.

Sam Meister. Foto: Privat
Sam Meister. Foto: Privat

I USA jobbar MetaArchive Foundation med att skapa samarbete mellan arkiv och bibliotek för att gemensamt spara ner, kopiera och säkra varandras samlingar av till exempel vetenskapliga tidskrifter. Medlemsorganisationerna är ofta mellanstora universitetsbibliotek. Genom att sprida informationen över varandras servrar blir de enskilda samlingarna mindre sårbara för angrepp eller katastrofer.

– De stora forskningsbiblioteken, som Harvard, har sysslat med de här frågorna i säkert tjugo år. Men mindre bibliotek har precis börjat digitalisera data och fundera över hur det ska sparas över tid. Även om diskussionen finns så är den inte lika mogen som inom myndigheter eller finansvärlden. Kanske beror det på att de inte upplever sig som en måltavla på samma sätt. Samtidigt har vi ju sett attacker på kulturarv i flera delar i världen.

Det säger Sam Meister, som jobbar på Educopia Institute, den organsiation som administrerar MetaArchive Foundation. Tekniken som används kallas för Lockss, som står för Lots Of Copies Keep Stuff Safe. Poängen är att det alltid ska finnas intakta kopior kvar i nätverket om olyckan är framme.

– Sju kopior. Det är den magiska siffran som Lockss är designat för och som vi omfamnar. Allting finns i sju kopior. Det har visat sig effektivt.

Under MetaArchives tio år har medlemsorganisationer bland annat råkat ut för elavbrott och tekniska komplikationer till följd av olyckor eller katastrofer.

– Vi har även haft situationer där flera medlemmars servrar har gått ned samtidigt. Eftersom vi då har flera kopior i nätverket kan vi rädda förlorad data snabbt och ta hjälp av de medlemmar som har sparat data i områden som inte har drabbats.

Ett av de största hoten mot digital data är tekniken själv. Information kan inte sparas lika länge på en hårddisk som mellan bokpärmar. En stor del av arbetet är att hela tiden se över kvaliteten på kopiorna.

– Digital data är bara elektroner som flyter runt på en hårddisk. Informationen kan korrumperas av el- och temperaturförändringar, eller av lokala miljöfrågor i den fastighet där servrarna står. Eller av mänskliga misstag, vilket inte är helt ovanligt, säger Sam Meister.