Sporten att få pojkar att läsa

Skillnaderna är stora mellan pojkars och flickors läsförståelse och forskare menar nu att läsning hotar själva könsidentiteten hos killarna. Ett problem man velat lösa med sportiga manliga förebilder.

12 december 2016 av Karin Persson
Illustration: Team Hawaii
Illustration: Team Hawaii

Flickor har bättre läsförståelse än pojkar, det är ingen nyhet. I studie efter studie blir skillnaden mellan könen tydlig. Och fenomenet är globalt, även om resultatet av förra PISA-undersökningen visade att vi i Sverige har en betydligt större skillnad mellan pojkars och flickors läsförståelse än genomsnittet bland OECD-länderna.

Hur ska vi komma till rätta med problemet? Är det ens ett självklart problem att pojkar är sämre på att läsa? Ja, det finns det gott om argument för. Utöver att läsningen utvecklar vårt språk och förbättrar vår skrivförmåga kan den öka vår förståelse för andra och oss själva. Sociologisk forskning har ockå visat att lustläsning kan erbjuda en klassresebiljett: att vi läser på fritiden har större betydelse för våra studieresultat än vad våra föräldrars utbildningsnivå och yrkesmässiga status har.

Dessutom blir förstås många yrken omöjliga för den som inte kan läsa tillräckligt bra.

– Om man inte kan tolka de texter som ges till en på en arbetsplats är man rökt, borta.

Det säger Gunilla Molloy, docent i svenska med didaktisk inriktning och författare av en rad böcker om läsning. Hon ser pojkars sämre läsförståelse som ett demokratiskt problem och delar åsikt med andra forskare som menar att pojkars motvilja till läsning kan förklaras utifrån sociala normer om manlighet.

Litteraturläsning har blivit feminiserat. När pojkar ser sig omkring är det deras mammor, systrar, flickvänner och skolans och bibliotekens personal – som övervägande utgörs av kvinnor – som läser. Att som pojke liera sig med flickors intressen innebär risk för socialt misslyckande.

– Det finns inte en kille på en högstadieskola som skulle räcka upp handen och be sin lärare om att få läsa lite mer lyrik. Han skulle bli stenad på rasten. Det gäller att hålla sig så långt borta från det kvinnliga som möjligt, säger Gunilla Molloy.

Vikten av manliga läsande förebilder påtalas ofta i forskning om pojkars och flickors läsning, och det finns gott om läsfrämjande projekt på skolor och bibliotek som fokuserar på just detta. Ett exempel är Kulturrådets satsning ”Paus – du och en bok” som gick ut på att få fler idrottande unga att läsa böcker på sin fritid.

Tanken var att idrottsledaren är en bra förebild för barn och unga och att hen därför skulle kunna bidra till att göra läsning till något positivt och coolt inom idrottsvärlden. Ett stort antal bibliotek har samverkat med idrottsföreningar för att föra in litteraturen i omklädningsrum och på träningsläger.

Några som hakade på satsningen var Kultur i väst, en kulturförvaltning inom Västra Götalandsregionen. Inom ramen för deras läsfrämjande projekt ”Arenor för läsning”, där flera av regionens bibliotek deltar, har de bland annat provat att ha pop up-bibliotek på olika idrotts-klubbar. Syftet var att uppmuntra till social läsning, men Rigmor Persson, biblioteks- och kulturchef i Essunga kommun, berättar att det var svårt att få tränarna att engagera sig som läsande förebilder. Av dem som biblioteket fick kontakt med var det ingen som riktigt brann för läsning. Däremot var alla tränare positiva till att ha pop up-bibliotek i sin verksamhet.

– Som marknadsförare av bibliotek och böcker var pop up-biblioteken jättebra. Men för att nå den sorts djupgående läsförståelse som visar sig på de tester barnen gör behöver det finnas intresserade vuxna som kan välja ut litteratur, presentera den på ett bra sätt, hålla genomtänkta boksamtal och väcka frågor, säger hon.

I Huddinge har man liknande erfarenheter av att inte nå hela vägen fram i de projekt där man samverkat med idrotten. Nick Jones, verksamhetschef för konst och bibliotek i kommunen, berättar att det varit svårt att nå barn och unga i de socioekonomiskt svagare grupperna, eftersom de inte deltar i föreningslivet i lika hög utsträckning. Idrotten kan vara en väg att gå, men för att locka pojkarna till biblioteket tror han att det gäller att erbjuda många vägar in och att jobba med många olika typer av åtgärder.

– Unga pojkar finns med som en uttalad målgrupp i många av de insatser vi gör för barn och unga. Men det räcker inte att bara titta på kön utan vi måste se till flera samspelande faktorer för att nå dem som är i störst behov av vår verksamhet.

Nick Jones och Rigmor Persson är överens om att en väg till framgång är att göra biblioteksrummet mer inkluderande för pojkar och män. Det gäller att visa att rummet är relevant även för den som inte ser sig som en läsande person. I Essunga rönte man till exempel framgångar när man särskilt bjöd in alla pappor med barn i årskurs F-9 till ett informationsmöte om ett nytt läsfrämjande projekt.

I Huddinge har man bjudit in till möten över generationsgränserna där yngre fått dela med sig av sina digitala kunskaper till äldre. Då har många pojkar varit aktiva och sedan valt att komma tillbaka till biblioteket för att delta i andra aktiviteter. Biblioteken har bland annat haft kurser i programmering och huserat en schackklubb.

– Vi vill sätta in läsningen i sammanhang där vi kan lösa upp dess kvinnliga könskodning. Vilka är det man ser läsa? Vi försöker att rota runt i det och störa, säger Nick Jones.

Flera undersökningar har visat att pojkar tenderar att välja böcker med innehåll som inte är fiktivt och att de fiktiva böcker de föredrar ofta innehåller humor, sport, fantasy och science fiction. I svensk forskning visar pojkar dessutom oväntat höga resultat när deras digitala läsförmåga testades. Är det så att pojkar visst läser, men att den typ av läsförståelse de skaffar sig inte ger utdelning i PISA-undersökningarna? Ja, menar Gunilla Molloy.

– Pojkar läser överlag för lite, men många av dem läser trots allt avancerade texter – ofta på nätet och ofta på engelska. Problemet är att de inte får ta ställning till den typen av texter i testerna. Där handlar det oftast om skönlitterära texter som de ju skyr som pesten och därför inte tränar sig i att läsa. Så då uppvisar de en sämre läsförmåga än vad de egentligen har.

Själv är hon övertygad om att fler pojkar skulle omfamna även skönlitteraturen om de hade fler manliga läsande förebilder och fick mer utrymme att diskutera de böcker de läst.

– Min erfarenhet är att om man läser skönlitterära böcker och pratar om de frågor, ofta existentiella, som finns i texten så är pojkarna lika intresserade som flickorna. Pojkarna tycker ju om att göra sina röster hörda i det offentliga rum som klassrummet är och när de förstår att deras åsikter blir respekterade öppnar de sig mer och mer.