Ingår i temat På liv och död

Växande tro på ­läkande läsning

Sveriges första akademiska utbildning i biblioterapi har startat. Studenterna – varav många är bibliotekarier – köar för att få plats. ”Det finns ett uppdämt behov”, säger litteraturprofessorn Torsten Pettersson.

30 november 2017 av Matilda Nilsson
Helena Broms och Torsten Pettersson. Foto: Privat och Uppsala universitet.
Helena Broms och Torsten Pettersson. Foto: Privat och Uppsala universitet.

Lite varstans pratas det om biblioterapi just nu.

På bibliotek runt om i landet startas läsfrämjande samtalsgrupper och bokcirklar och fler intresserar sig för att jobba utifrån den terapeutiska metoden med fokus på texter och samtal.

Under hösten arrangeras Sveriges första högskolekurs i biblioterapi. De 24 platserna fylldes långt före sista ansökningsdatum i våras och en tredjedel av studenterna är bibliotekarier.

Forskning om biblioterapi

  • I USA, England och Finland finns stora mängder forskning inom biblioterapi, men i Sverige har forskarna just börjat studera området.
  • I höst startar en treårig studie i samarbete mellan universiteten i Uppsala och Göteborg, om biblioterapi för kvinnor med förlossningsdepression.
  • På Lunds universitet ska forskare tillsammans med Region Skåne studera effekten av högläsning för smärtpatienter.

En av dessa är Helena Broms från Åre som tillsammans med en kollega redan har etablerat ett företag som ska verka inom biblioterapi.

– Planen är att kunna erbjuda biblioterapi i grupp och som enskilda samtal, säger hon.

Enligt Helena Broms finns det en oro för att bibliotekarier inte har tillräcklig kompetens för att jobba med biblioterapi.

– Men jag har tilltro till människans egen läkande kraft och litteraturens läkande kraft. Om man däremot ska jobba med mer allvarlig psykisk ohälsa rekommenderar jag att jobba med en socionom eller psykolog.

Nu köar 240 personer till vårens uppdragsutbildning på Ersta Sköndal Bräcke högskola.

Torsten Pettersson, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och en av föreläsarna på 7,5-poängskursen “Det biblioterapeutiska arbetssättet”, anser att det finns ett uppdämt behov av att lära sig mer om detta.

– Det borde ha startats en sådan här utbildning för länge sedan. Sverige ligger omkring 20 år efter omvärlden, hävdar han.

I andra länder har biblioterapi varit etablerat länge. I Finland har till exempel psykologen Juhani Ihanus under de senaste 30 åren varit en frontfigur för fenomenet. Och i Liverpool i Storbritannien har så kallade Shared Reading-grupper varit så framgångsrika att det visat sig att personer som deltagit har kunnat minska mängden vårdbesök efter att ha deltagit i bokcirklarna.

I strikt medicinsk mening är det svårt att bevisa att biblioterapi har långsiktig effekt. Men det finns forskning som visar att välbefinnandet hos de som deltar ökar, i alla fall kortsiktigt.

En studie från Göteborgs universitet 2013 visade till exempel att kvinnor med utmattningssymtom påverkats positivt av att läsa skönlitteratur.

– Det finns mycket beprövad erfarenhet. Men det saknas stora, tunga vetenskapliga jämförelser mellan grupper som får biblioterapi och andra grupper som får andra typer av vård eller terapi, säger Torsten Pettersson.

Det stora intresset för biblioterapi kan delvis förklaras av den växande psykiska ohälsan. Många människor mår dåligt, men inte tillräckligt dåligt för att få hjälp av vården. Det är för somliga av dem som biblioterapi kan vara en viktig insats, enligt Torsten Pettersson.

– Det är särskilt människor som vill utveckla sin identitet och kanske har mildare psykiska besvär, som kan komma i fråga för det här. Biblioterapi är kravlöst, men ger massor av möjligheter. Man pratar om en text. Om man är obekväm med sig själv eller med gruppen så pratar man bara om texten. Men om man vill har man möjlighet att säga: ”jag känner igen mig i det här.”

Det behöver inte alltid handla om läsning. Sveriges största eldsjäl inom biblioterapin, Pia Bergström (som också startat den nya uppdragsutbildningen), har hållit biblioterapeutiska skrivkurser för barn vars föräldrar sitter i fängelse. Då handlar det inte om att bli duktig på att skriva utan om att sätta ord på sina känslor.

– Just nu ligger tonvikten inom biblioterapin på att läsa, men att skriva är också en viktig del, säger Torsten Pettersson.

Fortfarande råder en viss oenighet kring biblioterapi. Shared Reading-grupperna i Liverpool använder till exempel inte begreppet, även om samtalsgrupperna har klart biblioterapeutiska inslag.

Frilansjournalist Eva Bergstedt talar hellre om litteraturens läkande och stärkande kraft och fördjupade bokcirklar och fördjupade boksamtal. För Regionbibliotek Östergötlands räkning gjorde hon nyligen en kartläggning av intresset för biblioterapi. Att många bibliotek vill satsa på biblioterapi tror hon har läsfrämjande orsaker.

– Rent krasst ser biblioteken en koppling mellan biblioterapi och läsfrämjande.

Genom att satsa på biblioterapi kan man förhoppningsvis nå fler grupper, menar hon.

Eva Bergstedts kartläggning visade även att det finns ett visst intresse för biblioterapi bland några av regionens politiker. Men generellt är begreppet och dess innebörd annars relativt okänt i den politiska sfären, enligt Nina Frid, bibliotekarie och handläggare på Statens Kulturråd och författare till boken “Läsa, läka, leva! om läsfrämjande och biblioterapi”.

– Fortfarande tror jag att det är ganska få politiker som känner till biblioterapi, men det finns ju satsningar på kultur och hälsa. Vinsten med biblioterapi är förstås att deltagarna mår bättre, men politikerna kan ju också fundera över minskade kostnader för sjukvården.

Läs mer: 

Läka med litteratur