Vill se ny biblioteksdepå i Sverige

Inspirerats av Norge.Det behövs en ny nationell biblioteksdepå i Sverige. Det menar Peter Brännström i den nationella biblioteksstrategins omvärldsrapport. Men branschen är kritisk och vill att frågan utreds utifrån vad biblioteken har för behov.

14 mars 2018 av Stina Loman
Peter Brännström har inspirerats av den Norges biblioteksdepå där litteraturen förvaras i stålbackar i ett automatlager. Foto: Nasjonalbiblioteket.
Peter Brännström har inspirerats av Norges biblioteksdepå där litteraturen förvaras i stålbackar i ett automatlager. Foto: Nasjonalbiblioteket.

I en bilaga till Den femte statsmakten, Nationella biblioteksstrategins omvärldsrapport, har Peter Brännström undersökt om Sverige behöver ett nytt nationellt depåbibliotek.

– Kärnan i mitt förslag är att en ny depå skulle spara mycket pengar och tillgängliggöra betydligt större volymer för allt fler människor i landet, samtidigt som det skulle spara mycket pengar, säger Peter Brännström, som har en bakgrund inom posten och jobbar som logistikkonsult.

Han har hämtat inspiration från Norges biblioteksdepå Mo i Rana. Här finns 1,1 miljoner medier, och år 2014 gjordes 174 000 fjärrlån härifrån. Allt material lagras i stålbackar i ett automatlager. Ingen enhet har en given plats utan systemet håller själv koll på var allt finns, och det som ofta efterfrågas hamnar längst fram i sorteringen.

Peter Brännström vill se en liknande depå i Sverige och ser flera fördelar med att allt material samlas på samma plats. Något som han menar skulle frigöra yta i lokala bibliotek, effektivisera fjärrlån och minska kostnader för utlåning. Han menar också att depåbiblioteket kan vara en bas för successiv digitalisering av bokbeståndet, och föreslår att depån, ur logistiskt perspektiv, borde placeras mellan Stockholm, Göteborg och Malmö för att få korta transportsträckor vid fjärrlån.

– I dag medför fjärrlån mellan biblioteken i landet oerhört stora kostnader per bok. Genom att samla alla volymer på ett ställe kan vi spara mer, säkra beståndet för framtiden och tillgängliggöra allt för alla, oavsett var man bor.

I Sverige finns redan två större depåer. Den ena ligger i Bålsta fungerar som ett externt magasin till Kungliga biblioteket, här förvaras främst tryckta dagstidningar.

Det har länge varit oklart vad som ska hända med depån eftersom det gamla hyresavtalet sagts upp och byggnaden behövts renoveras. Men nu är man överens med fastighetsägaren om att stanna kvar, även om inget nytt avtal är skrivet än.

Christina Jönsson Adrial är chef för avdelningen för publik verksamhet på Kungliga biblioteket. Hon menar att KB i dag har tillräckligt med plats för att fortsätta ta emot material.

– Om det är realistiskt att vi ska ha en liknande depå som den i Norge vet jag inte. Men det är skillnad på Norge och Sverige eftersom vi har olika förutsättningar. I Norge har man valt att ha all pliktleverans till sin depå, och någon sådan depå har vi inte i Sverige. I Norge var det här ett politiskt beslut för att skapa verksamhet i norra Norge, säger hon och fortsätter:

– Peter Brännströms förslag behöver utredas ytterligare eftersom den här frågan inte bara inkluderar pliktleveranser utan även digitalisering och fjärrlån.

I Umeå ligger också ett stort depåbibliotek som är uppbyggt av donationer från andra bibliotek. Här tar man emot unik äldre litteratur utgiven i Sverige och fungerar som en nationell resurs för biblioteken. Beräkningar visar att depåns utrymme räcker i drygt 6-8 år till.

Magdalena Sjöström är enhetschef på Sveriges depåbibliotek och lånecentral. Även hon påpekar att frågan om ett nytt nationellt depåbibliotek behöver utredas ytterligare.

– Det behöver göras en ordentlig behovsanalys där vi också diskuterar bibliotekens uppdrag och hur vi vill att fjärrlånen ska fungera framöver, säger hon och menar att det inte finns något egenvärde i att antalet fjärrlån i Sverige ska öka dramatiskt.

– Den viktigaste utgångspunkten är att låntagarens behov blir tillgodosedda.

Peter Brännström lyfter fram att en nationell depå också skulle kunna ta emot hela samlingar från de specialbibliotek som allt oftare läggs ner. Biblioteksbladet har nyligen skrivit om Statistiska centralbyråns bibliotek vars samlingar spridits ut när myndighetens bibliotek försvinner.

Christine Wallén jobbar på KB och är kontaktperson för specialbiblioteken.

– Det är svårt att säga om det behövs en nationell depå dit alla specialsamlingar kan skickas. Många specialsamlingar har en stark lokal anknytning. I dag skingras samlingar för vinden och vi saknar överblick över vilka samlingar som finns i Sverige. Vi måste titta vidare på frågan och se om en depå är bästa lösningen, säger hon.