Experter skådar in i framtiden

28 apr 2020 • 10 min

När experterna spanar framåt ser de biblioteken som oaser i ett digitalt landskap, som har en viktig position i forskarvärlden, hjälper medborgare att tolka information och skydda sin integritet. Men för detta behövs förnyad kompetens.

Om lärande och att söka kunskap

Jutta Haider, professor vid Bibliotekshögskolan.

Jutta Haider har sedan många år ett särskilt fokus på informationspraktiker och jobbar just nu i ett projekt som handlar om algoritmer och källkritik. Förra året kom också hennes och Olof Sundins bok Invisible search and online search engines, som handlar om användningen av sökmotorer i vardagen.
På frågan om hur vi kommer att inhämta kunskap om tio år svarar hon först kortfattat:
– Det kanske blir så att kunskapen inhämtar människorna.
Vad menar hon med det?
Enkelt uttryckt handlar det om att vi stadigt ger sökmotorerna och de kommersiella företagen bakom dem allt mer av vår personliga data. När vi använder sökmotorer, och internet överlag, lämnar vi ifrån oss information som kan användas i alla möjliga slags syften. När sökmotorerna blir allt smartare – och mer välinformerade – kommer vi knappt att behöva vara medvetna om att vi gör en sökning för att få tillgång till ny kunskap som vi förmodas behöva.
– Det finns ju tendenser till att gå från det man kallar sökmotorer till förslagsmotorer, suggest engines. De förutspår vad människor kan vilja veta eller behöver, inte bara i termer av information utan också när det gäller tjänster och produkter, och levererar det innan man ens aktivt har uttryckt vad man söker efter. Inom industrin är det litegrann åt det hållet man tänker sig att det ska gå, säger Jutta Haider.

Redan nu är användandet av röststyrning och så kallade smart home assistants på frammarsch. Med hjälp av dem kan vi till exempel justera ljuset hemma och samtidigt få veta både vad det är för väder och hur dagens kalender ser ut, bara genom att säga ”Hej Google, god morgon” rakt ut i rummet. På så sätt, menar Jutta Haider, blir sökandet efter information eller kunskap inte något som görs särskilt, utan något som är inbyggt i olika slags prylar och praktiker. Sökandet blir mer osynligt och ogripbart än vad det redan är, när vi inte längre behöver skriva in ord i ett sökfält.
– Då krävs det ett helt annat sätt att söka, och ett helt annat sätt för sökmotorerna att svara på sökningen. Du måste förstå orden på ett annat sätt än om du skriver dem. Redan nu handlar det för sökmotorerna inte bara om att matcha dina ord med ord som förekommer i ett dokument, utan om att försöka tolka vad det egentligen är du vill säga.
Denna sökandets osynlighet innebär en risk, menar Jutta Haider. Den gör det ännu svårare än i dag att ana tekniken, värderingarna och tolkningarna som ligger bakom att vi får just de sökresultat vi får. När vi inte ser, utan bara hör, sökresultaten blir det i princip omöjligt att förstå vilka intressen som tjänas eller vilka de alternativa resultaten är.
Jutta Haider ser också en överhängande risk för stora integritetsproblem i framtiden, i och med de ökade övervakningsmöjligheter som både datainsamlingen och annan teknisk utveckling, till exempel nya system för ansiktsigenkänning, ger.
– Det är ofta i det offentliga rummet som sådan övervakning sker, det blir en del av hela informationsekosystemet där gränserna mellan vad som är privat och vad som är offentligt, och vem som har rätt att övervaka vem, blir väldigt suddiga.
I allt detta blir biblioteken allt viktigare. Kanske kommer de i framtiden att fylla en funktion som oövervakade rum för kunskaps­inhämtning, där vi inte är fullständigt exponerade, och där vi inte bara utgör datakällor för andra tjänster, resonerar hon.
För bibliotekariers del kommer förmågan att kritiskt värdera information fortsatt att vara en essentiell kompetens, något som blir viktigare ju mer komplexa informationssystemen blir.
– Det behövs en kritiskt reflexiv distans till dessa verktyg och vad de kan och inte kan, ska och inte ska. Det är oerhört centralt.
Jutta Haider påpekar att bibliotekarierna alltid har ägnat sig åt den här typen av kompetensutveckling. Det måste inte plötsligt till något helt nytt, utan det gäller bara att fortsätta på det inslagna spåret.
– Biblioteken förändras alltid i samspel med samhället, säger hon.

Om vetenskap och forskning

Gustaf Nelhans, universitetslektor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås.

Gustaf Nelhans, universitetslektor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås, menar att forskningsbiblioteken befinner sig i en brytningstid. Digitaliseringen skapar nya uppgifter och problem, och bibliotekarierna har varit snabba att ta sig an dem.
Ett tydligt exempel är öppen tillgång till vetenskapliga publikationer. Detta har diskuterats i 25–30 år, men etableras nu allt snabbare som ny standard för publicering.
Forskarkåren har en blandad inställning till öppen tillgång, enligt Gustaf Nelhans. Den är van vid sina traditionella tidskrifter och vill inte ge upp den gamla strukturen av värdering och kvalitetsbedömning. Bibliotekarierna däremot, som starkt drivit frågan om öppen tillgång, välkomnar övergången.
– De var snabba att säga: ”Vi är redo att fixa detta, vi kan visa hur publicering kan fungera i det här nya sammanhanget.” Där uppstod det en schism, där alla egentligen ser att öppen tillgång är det nya och meningsfulla sättet att publicera sig på, samtidigt som systemen för att reglera, värdera och finansiera forskningen inte hänger med.
Enligt Gustaf Nelhans skapar situationen förvirring bland forskarna. På bibliotekarierna kommer det därför an att informera och visa på goda praktiker. Det lär bli en allt viktigare uppgift framåt. Inte helt enkel dock, eftersom förvirringen och konflikten underblåses av de stora förlagen och tidskrifterna.
– Ju osäkrare situationen är, desto mer aggressivt verkar de agera. De traditionella förlagen och publiceringskanalerna har stor makt, kan pusha forskare mot att bli mer och mer kritiska mot öppen tillgång. Det blir olika läger. Plötsligt är inte längre bibliotekarierna på forskarnas sida, utan hamnar i en motsatsställning.

Bibliotekarierna kommer att få en mer aktiv funktion i relation till forskningen

Också i ett annat avseende kommer bibliotekarierna att få en vägledande roll gentemot forskarna. Det handlar om problemet med predatory publishing, eller med ett begrepp som Gustaf Nelhans föredrar: tvivelaktig publicering.
– Det har vuxit fram en marknad av fake-tidskrifter som utför fake-publiceringar. De låtsas vara en annan tidskrift kanske, de tar ett namn som är så likt ett etablerat att man blandar ihop dem. I viss mån lurar de forskarna, samtidigt som en del låter sig bli ”lurade”, eftersom de motiveras att prestera på enkla skalor som att ha många publiceringar.
Fake-tidskrifterna utnyttjar övergången till öppen tillgång. De öppna tidskrifterna kräver nämligen inga prenumerationsavgifter, däremot tar de betalt för publicering – artiklarna ska ju granskas, redaktöras och sättas. De bedrägliga publikationerna kan låtsas att de utför allt detta arbete och sedan kräva en stor summa pengar.
– Här har biblioteken insett att de kan hjälpa till. De kan lära forskare att välja rätt tidskrift att publicera i. De kan visa hur en vetenskaplig tidskrift fungerar med sådant som redaktionsråd och sakgranskning – det är inte många forskare som vet det i detalj.

Ytterligare ett område som blivit ett viktigt kunskapsfält för forskningsbiblioteken är bibliometrin. Det är en statistisk metod som kan användas för att utvärdera vetenskaplig produktion och för att ta fram och tolka citeringsbaserade indikatorer. En del av dessa analyser ligger sedan till grund för forskningsmedel.
Den bibliometriska uppgiften innebär en stor förändring av forskningsbibliotekariernas roll, enligt Gustaf Nelhans. Från att ha varit en yrkeskategori som stått på forskarnas sida och hjälpt till med materialinsamling sitter den nu med i prestationsbedömningar. Också här riskerar man alltså att hamna i ett slags motsatsställning. Nelhans skisserar ett obekvämt scenario:
– ”Vad bra”, säger rektorn till bibliotekarien, ”då kan du göra en ranking på de bästa forskarna på det här lärosätet”. ”Vad spännande”, svarar bibliotekarien, som börjar mappa och göra listor. Och nästa vecka får man då höra: ”Vi bestämde oss för att stänga ned den här institutionen, för den presterar inte tillräckligt mycket. Det har nämligen biblioteket visat …”
Bibliotekarierna kommer att få en mer aktiv funktion i relation till forskningen än vad de haft hittills. Betyder det höjd status?
Det tror Gustaf Nelhans. När bibliotekarierna, som tidigare mest utgjort en stödfunktion, kan visa att de producerar material och resultat som är konkreta och ekonomiskt användbara, kommer professionalismen att öka. Samtidigt lär också kritiken öka.
– Frågorna kommer att komma: Har de alla verktyg och förutsättningar för att genomföra detta arbete? Finns verkligen kompetensen för att göra goda statistiska analyser, som sedan används i de här utvärderingarna, och liknande?

Gustaf Nelhans menar att professionen forskningsbibliotekarie kommer att utvecklas i distinkta spår under de kommande tio åren. Det förutsätter att utbildningen förändras. Förutom specialutbildade ”bibliometribibliotekarier” tror han att vi också kommer att få se ”databibliotekarier”. Hantering och tillgängliggörande av forskningsdata är nämligen en växande uppgift för biblioteken framöver.
I dag finns det speciella datahanteringsenheter på de stora forskningsbiblioteken, samtidigt som det saknas riktiga universitetsutbildningar i ämnet. Det är i längden ohållbart, menar Gustaf Nelhans. Forskningsdata kräver nämligen en mängd nya kompetenser.
– Du kan tänka dig hur komplicerat det här området är. Data är ju allt från vad antropologer samlat in och fotograferat när de besökt ett folk någonstans, eller en arbetsplats, till enkätdata, eller patientuppgifter. Vi har problemet med alla personuppgifter. Hur ska de sparas, lagras och göras tillgängliga? För att det här ska bli bra behöver vi få till en unik yrkeskår som måste utvecklas.

Om desinformation och ny teknik

Carl Heath, regeringens särskilda utredare för att värna det demokratiska samtalet och utbildningsdirektör i forskningsinstitutet Rise. Foto: Regeringskansliet

Carl Heath, regeringens särskilda utredare för att värna det demokratiska samtalet och utbildningsdirektör i forskningsinstitutet Rise, konstaterar att det offentliga rummet har flyttat in i digitala arenor under de senaste tio åren och att dessa i hög utsträckning ägs av utländska privata aktörer. Behovet att förstå hur digital infrastruktur påverkar det offentliga samtalet har därför ökat, menar han, och därmed även kunskapsbildningen. Han tror att biblioteken som offentlig plats kommer att få en stor betydelse som brygga mellan det fysiska och digitala.
– Det är lätt att tänka att vi har Twitter, Facebook och Youtube. Och vi har mobiltelefoner. Vi har nått crescendot av den tekniska utvecklingen. Men vi kommer att få se nya teknologier komma. Ta Tiktok som exempel, vem hade för fem år sedan trott att merparten av svenska ungdomar skulle finnas på en kinesisk plattform? Det finns inget som säger att vi inte kommer se något helt annat om fem år.
Vad det kan tänkas bli återstår att se. Men vi står inför en utbyggnad av 5G-infrastruktur och stora bolag gör investeringar i augmented reality, som innebär att man kan se en virtuell värld överlagrad på den fysiska världen.
Inom tio år är det fullt möjligt att vi kan ta del av informationsmängder i vårt fysiska rum, tror Carl Heath. Medan du tittar på en staty kan du läsa Wikipediatexten om densamma i luften bredvid statyn, eller så har du en virtuell guide som följer dig längs en gata.
Medan vi befinner oss i en tid då tillgången till kunskap aldrig varit större så har vi också fått lära oss begrepp som faktaresistens och fake news. Carl Heath föredrar termer som informationspåverkan, desinformation och propaganda.
– Det har funnits i alla tider men det som är annorlunda nu är att teknologin gör det möjligt att sprida desinformation och propaganda enklare, snabbare och mer effektivt. Precis som biblioteken haft en funktion när det gäller den analoga källkritiken så behöver de adressera de här nya utmaningarna också, säger han.

Biblioteken kan komma att behöva fundera på hur de kan stötta lokalsamhället

Dessa frågor berörs i förslaget till nationell biblioteksstrategi som också lyfter fram bibliotekens roll som en garant för trovärdig kunskap i händelse av att vi hamnar i en säkerhetsmässigt mer bekymmersam situation. Tittar vi exempelvis på hur det har gått till i Ukraina, Syrien och andra konflikthärdar, så är informationskrig en central del i destabiliseringen.
– I Sverige har läget kommit att förändras över tid. Det förändrade säkerhetspolitiska läget, i kombination med digitaliseringen, innebär att biblioteken kan komma att behöva fundera på hur de kan stötta lokalsamhället och vara en plats där man kan få hjälp att tolka och förstå information, och att veta vad som är sant och inte.
För att klara det uppdraget behöver bibliotek och bibliotekarier följa samhällsutvecklingen. Men takten ökar och Carl Heath menar att det därför blir allt viktigare för verksamheterna att själva äga sin kunskaps- och utvecklingsprocess. Att skicka personalen på kurs ett par dagar vart tredje år räcker inte långt.
– Biblioteken behöver organisera sig på ett sätt i sina dagliga processer som gör det möjligt att gradvis ta in ny kunskap. Fortbildningsfrågan för bibliotekarier behöver också adresseras. En bibliotekarie kan inte leva på kunskapen från bibliotekshögskolan i 40 år.

Om folkbibliotek och samhällsutveckling

Katarina Michnik, universitetslektor och forskare.

Katarina Michnik, universitetslektor och forskare, tror inte att folkbibliotekens framtid främst är digital.
– Biblioteken som fysisk plats har en stor betydelse år 2030. Jag tror att de kommer att vara en oas i en alltmer digital värld.
Sedan någon månad är hon undervisande bibliotekarie på Samhällsvetenskapliga biblioteken vid Göteborgs universitet. Tidigare har hon bedrivit forskning om folkbibliotekens roll vid Högskolan i Borås. Hon menar att biblioteken alltid har varit bra på att identifiera behov som finns och anpassa sin verksamhet därefter. Så när allt fler samhällsaktörer tar bort möjligheten till fysiska besök kommer folkbiblioteken med stor sannolikhet att kliva in och fylla tomrummet. 2030 kan det mycket väl vara så att biblioteken tillhandahåller såväl banktjänster som arbetsförmedling.
– Jag tror att bibliotekstjänsterna blir ännu bredare än i dag. Kanske kommer det att finnas två sorters folkbibliotek – det traditionella och ett som liknar ett medborgarkontor.

Katarina Michnik ser risker med en sådan utveckling. Arbetet blir ännu mer varierat och splittrat än i dag, och personalen kan känna att de inte mäktar med, inte har kompetensen, resurserna och verktygen för att utföra uppgifterna.
När hon blickar framåt ser hon dessutom ett 2030 där de digitala klyftorna är fler och djupare – och där de som står utanför hamnar ännu mer utanför. Därmed blir bibliotekens stöttande roll än viktigare.
– Det blir en jätteutmaning att nå ut till dem som allra mest behöver det. I flera av dessa grupper finns en bild av att biblioteken är en värld för medelklassen. Forskning visar att exempelvis hemlösa många gånger inte känner sig välkomna där.
Samarbeten med organisationer som redan har kontakt med människor som biblioteken vill nå – som äldre, hemlösa, nyanlända – fortsätter därmed att vara viktiga.
– Man måste tänka mer strategiskt. Problemet är att många politiker och gemene man har en bild av att biblioteket är en tyst plats med dammiga böcker.
Från år 2000 till 2010 gick antalet fysiska biblioteksbesök ned, men mellan 2010 och 2020 ökade faktiskt siffran något, för att sedan stabiliseras. Runt 55 procent av befolkningen besöker ett bibliotek minst någon gång per år. Den digitala delen av verksamheten ökar men det är de som redan går till biblioteket fysiskt som också utnyttjar bibliotekets digitala tjänster.
Robotar och artificiell intelligens, då? Kommer ny teknik att ta över bibliotekariens jobb till år 2030?
– Jag tror inte att det är en bra idé. Studier visar att man går till biblioteket för att träffa en människa.
Möjligen kan sådant som redan i dag är delvis automatiserat, som katalogisering, bli ännu mer digitaliserat.
– Men var går gränsen för hur digitala vi kan bli? Det behövs oaser, platser dit man kan gå och sätta sig eller möta andra. Det är väldigt få ställen i dag där du bara kan vara, utan att det ifrågasätts.
I Katarina Michniks 2030 är folkbiblioteket fortfarande en sådan plats.

Problemet är att många politiker och gemene man har en bild av att biblioteket är en tyst plats med dammiga böcker

Text: Anna Falk

Händelser och personer som var aktuella för tio år sedan

• Läsplattorna vann mark. Biblioteksbladet skrev om ”den platta revolutionens år” men konstaterade att det nog var ”för tidigt att ta steget upp på barrikaderna och utropa pappersbokens död.” • Apple lanserade sin första iPad. • Gunnar Sahlin var riksbibliotekarie och Lena Adelsohn Liljeroth (M) kulturminister. • Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. • Volvo blev kinesiskt. • Sigrid Combüchen belönades med Augustpriset för sin roman Spill. Yvonne Hirdman vann priset i fackboksklassen för Den röda grevinnan. • Instagram lanserades. Twitter hade funnits i fyra år, Facebook i sex. • Mona Sahlin var partiledare för Socialdemokraterna, Fredrik Reinfeldt för Moderaterna. • På Twitter förebådade journalisten Johanna Koljonen #metoo med sin hashtag #prataomdet. • Sandvikens folkbibliotek utsågs till Årets bibliotek. • Ann Jäderlund tilldelades Svensk biblioteksförenings utmärkelse Aniarapriset. • 3 300 deltagare från 121 länder besökte den årliga IFLA-konferensen som arrangerades i Göteborg. • Sveriges första meröppna bibliotek, i Veberöd utanför Lund, hade funnits i ett år. • Svensk biblioteksförenings råd för driftsformer släppte rapporten Om bibliotek på entreprenad. Föreningen rekommenderades att inte ta ställning för eller emot privat drift utan att det bibliotekspolitiska synsättet skulle vara ”driftsformsneutralt”.

0 kommentarer

Senaste nytt

Nyheter

Lätt att få jobb för bibliotekarier

I takt med att AI används alltmer kommer bibliotekariernas kompetens att bli mer eftertraktad. Det spår Saco i sin senaste rapport och slår fast att det kommer att vara fortsatt lätt för bibliotekarier att hitta jobb.

27 mar 2024 • < 1 min

Nyheter

Bildspel: Glittrigt avslut på Marskonferensen

Marskonferensen avslutades med glitter och dans. Men också med allvar. Petter Wallenberg och Inga Tvivel (Jan Ericson) från Bland drakar och dragqueens berättade om sitt arbete och om det hot och hat som nu är deras vardag.

22 mar 2024 • 2 min

Nyheter

KB rustar för krig

Samtidigt som kostnaderna stiger behövs det mer resurser för att ”etablera en ändamålsenlig krigsorganisation”, skriver KB i sitt budgetunderlag för 2025–2027. ”Det kan bli väldigt tuffa prioriteringar”, säger riksbibliotekarie Karin Grönvall.

20 mar 2024 • 2 min